Surt

Det blev ingen vinst idag. Det är konstigt att man alltid blir lika besviken. Men människan är fantastisk som ständigt hoppas. Jag gör det i alla fall. Fredrik säger ofta till mig att vi ska bli miljonärer, och varje gång han spelar på hästarna så hoppas jag på en fullträff. En gång hade vi sju rätt men vad tror ni utdelningen var? Under hundralappen!! Alltid när man hör om dem som vunnit så är det alltid gamla gubbar på 80 år. Jag hade nog haft mycket bättre användning för pengarna.

Nä, nu känner jag att jag är lite bitter. Tänker bjuda på lite härliga bilder från julafton för att lätta upp stämningen.
Dagen började med att pappa och Ludvig lekte med mormor och morfars klapp, lära-gå-vagnen. Men jag tror att de missuppfattat funktionen bara...



Lite senare bar det ju av till Annika och Jan för festligheter. Ludvig var galen i paketerna och han kunde inte dölja sin upphetsning. Han visade även upp sin musikaliska ådra innan partyt drog igång på riktigt.

     

Efter att sen ha tryckt i sig en massa mat var Ludvig helt färdig och klar för bingen. Och folk har sagt till oss att denna julen skulle bli lugn eftersom han"inte är så med nu", det kommer att bli mer fart nästa år.

 

Men efter summering är det den bästa jul jag varit med om eftersom jag fått dela den med min nya familj. Jag älskar att vi är tre.

Smärta

Jo, man skulle kunna säga att det smärtar lite i kroppen här och var. Efter ett långt juluppehåll (jag hann med två omgångar köttbullar, lussebullar och tomtar) gjorde jag comeback som back på innebandyplanen igår. Var uppe för att titta på lite skojmatcher när jag hastigt fick samla ihop lite kläder och skor för att vara med. Damlaget bestod annars av två målvakter och tre utespelare. Jag gjorde en massa finter som alla gick på. Det blev dock lite för bra när jag lurade mig själv också. Det var till och med nära att jag lyckades göra ett mål på slutet. Vi kom fram till att det borde räknas som ett halvt.

Jag har lite svårt att koncentrera mig på att skriva nu. Fredrik och Ludvig har lajbans och leker popcorn. Ludvig skrattar så mycket som han aldrig har skrattat förr.


Nu ska vi spela bingolotter. Det har kommit en massa gäster hit. Lycka till till oss!


Besöksdag

Idag har besöken kommit och gått på Balders på löpande band. Först ut var morfar som kom med bullar och drack kaffe. När han gick ut genom dörren mötte han farmor och farfar som kom med semlor. När de var på väg att packa ihop sig ringde Anna och kollade om vi var hemma så hon och Bengt kunde titta in. De kom med.... Ingenting. Snåljåpar! Så kaffekokaren har gått varm idag. Grannen hann också kika in och önska god jul. Han fick inget kaffe, blev inte ens insläppt över tröskeln. Inte för att han inte är trevlig, för det är han, men det kändes lite obekvämt att släppa in grannen när jag gick i pyjamas. Nu har det lugnat sig i hemmet. Vi slappar i soffan och Ludvig vilar eftermiddag. Det är en mysig dag, jag älskar spontanbesök. Och jag älskar att vara hemma med hela min familj. När Ludvig vaknar borde vi ge oss ut en sväng. Igår var vi innanför dörrarna hela dagen.

Utgång

Då var den avklarad. Första utgången sen Ludvig blev planterad. Eller jag var ju förresten ute nån gång med lillen i magen. Men inte med alkohol inblandat då. Igår sov Ludvig borta för första gången, farmor och farfar stod för hotellrummet. Inte hann vi nämna nattlig barnvakt förren de for iväg och köpte en resesäng.
Efter att vi lämnat Ludvig begav vi oss till Lyktorna för mat och dryck. Senare vällde det in folk som lyssnade på musik, dansade och drack sprit såklart. Anna ställde vakten lite när hon hade möte med Alma utanför.

- Behöver man stämpel om man ska in igen?
- Vaddå, ska du ut och röka eller?
- Nä, amma.

Hon fick en biljett och när Alma var mätt och belåten kom hon tillbaka och svängde de lurviga med mig på dansgolvet. Herregud vad det var längesen! Senare bar det iväg till Horizont för ännu mer dans. Det var en härlig kväll, att var ute med Fredrik igen var otroligt roligt. Jag kände mig hur busig som helst. Men jag måste erkänna att jag ett antal gånger fick lite mindre ångestattacker och kände mig som världens sämsta mamma som lämnar bort sin lilla bebis för att gå ut och festa.


Nu är det Körslaget.


God Jul!

Idag är det julafton, en av de bästa dagarna på året. Jag älskar julens mys, stress och lediga tid. I och för sig är det första året på länge som jag verkligen har ledig tid. Annars har jag valt ett yrke där det inte finns några helgdagar.
Igår firade vi jul med mormor och morfar. Det var första gången jag stod för julkalaset med mat och allt. Skinka hade pappa med sig, för den icke färdigkokta som Fredrik köpte kändes som lite överkurs. Det var hur mysigt som helst med julklappsutdelning, tärningsspel och TP. Som vanligt fick jag ingen julklapp vid tärningsspelet. Fast mor min tyckte synd om mig så jag fick hennes. Annars fick jag fina julklappar. Bland annat en heldag på SPA tillsammans med mannen, en fin brödpåse, almanacka och presentkort på Ikea. Men Ludvig var nog den som varit snällast, han fick den största julklappen. Hans ögon lös och han blev helt galen när han fick rycka i alla snören och papper. Inehållet var sådär viktigt...




En härlig gunghäst från mormor och morfar var det i den stora paketen. Nu kan vi gunga som på rytmiken här hemma.

       



Emil fick också följa med och hälsade i och med det på oss för första gången. När han stormade in i sovrummet låg Bono och sov, intet ont anandes, på sängen. Han blev så rädd att han på något sätt lyckades ta sig upp på ovankanten av persiennen ovanför fönstret. Där satt han med en svans tjock som jultomtens mage, och klamrade sig fast. Trots att det var synd om honom så var det riktigt synd att man inte fick en bild på detta. För det såg ganska komiskt ut, och jag förstår fortfarande inte hur han kunde hålla sig kvar på den ungefär tre centimeter breda kanten.

Jobb, jobb, jobb.

Jag har jobbat i helgen. Det har varit en väldigt behaglig och mysig arbetshelg. Alldeles lagom mycket att göra. Det är perfekt att kunna gå in och jobba lite så att jag kan spara på mina mammadagar. Jag pratade med Anna igår från jobb. Hennes första fråga var " Har du dödat någon än?!" Hon har nog inte så höga tankar om mig som sjuksköterska. Idag har jag jobbat med mina favvisar, Tessan och Emma.



     

Salong Balders

Idag har vi lekt frisör hemma hos mig. Fast Anna är ju frisör på riktigt, så hon behöver inte leka. Jag älskar att låtsas när jag färgar Annas hår. Tar på mig förkläde och slänger mig med en massa termer jag inte förstår. Det gör jag förrsten när jag är med Carro och leker fotograf också. Jag skulle vilja kunna allt! Idag var det mamma som blev fin i håret. Klippte av allt och såg genast tio år yngre ut.



  

Ludvig tyckte att det var lajbans att sitta i sin nya stol och titta på.

Varför?

Varje dag bestämmer jag mig på morgonen för att jag ska gå och lägga mig lite tidigare. Varje kväll sitter jag ändå här vid datorn när Fredrik har somnat i soffan. Hur kommer det sig? Hur kan det vara så att hur trött jag än må ha varit under dagen får jag alltid lite extra energi framåt kvällen. Nu vet jag ju att jag kommer att vara lika trött imorgon bitti som jag var i morse. Det är så dumt ,så dumt. Men det är väl egentligen inte så konstigt. Dessa kvällar är ju den enda tid jag har helt för mig själv. Dagarna är fulla med fikadejter, BVC-besök och andra barngrejer. När Fredrik kommer hem ska vi "familja". Men när han somnat i soffan är jag bara för mig själv. Jag njuter av det samtidigt som jag får ångest för att jag borde passat på att sova.

Shopping

Idag har vi tagot fram stora plånboken och shoppat loss ordentligt. Dagen började med att jag och Ludvig var på Maxi. (Efter att min son gett mig sovmorgon för en gång skull, men typiskt nog skulle jag bli väckt av ett jävla jordskalv. Vad är oddsen för det?!) Senare bar det av till Höllan och Bejbi Bejbi där det inhandlades en ny bilstol och en tripp trapp-stol. Fast bilstolen var en julklapp från farmor och farfar. En mycket välkommen sådan. Stokke-stolen var den mest populära varan idag, sett ur Ludvigs perspektiv. Det är helt otroligt vad han blir lycklig så fort vi sätter honom i den. Jag förstår inte hur stor skillnad han kan känna mellan olika barnstolar.

Vaknade av en jordbävning

Inatt har Ludvig slagit nytt rekord i sovning. Lite mer än 10.5 timmar i sträck. Sen väckte vi honom. Då hade vi just vaknat av en jordbävning. Det förstod vi inte förrän lite senare att det var, när vi slog på radion och hörde att de pratade om det. Vi vaknade båda samtidigt av att hela huset skakade och knakade. Det blåser alltid storm på Balders men vi var ganska överrens om att detta inte kunde vara vinden.
- Jordbävning! Haha, sa Fredrik.
Och jordbävning var det. 4,7 på richterskalan enligt de första rapporterna. Och visst var det lite spännande att vakna av något annat än Ludvigs skrik...

Myndighetstrams

Idag försökte jag ringa till försäkringskassan för attändra min inkomst. Då måste de veta vilken dag avtalet mellan fack och arbetsgivare skrevs under. Inte från vilken dag den nya lönen gäller. Inte vilken dag jag fick besked om min lön. Nä, dagen då avtalet skrevs under. Vem vet det? I alla fall inte min chef eller personalavdelningen. Ska prova med löneassistenten imorgon...

VM-guld till Finland

Då var det äntligen så att någon annan än Sverige är världsmästare i innebandy. Jag kan inte säga att jag är ledsen över att Sverige förlorade guldet. Det är en stor vinst för sporten att någon annan tog hem det. Ännu roligare hade det varit om Sverige inte ens tagit sig till final. I alla fall måste det här betyda att det svenska landslaget kommer lite mer taggade till nästa VM. Och med en ny känsla, revanchlust...

Uppe tidigt

Loggade in på msn för en stund sedan och blev besviken. Ingen av mina vänner var online. Men det dröjde inte länge förrän jag insåg att klockan var strax efter åtta en söndagmorgon. Hur många i min msn-lista är uppe då? Inatt har det inte blivit många timmars sömn. Fredrik var på julfest med laget (som förresten vann i sudden igår), så Carro var här och mös. Vi tittade på film och massor med gamla foton tills klockan var två på natten. Och nu finns ju inte det där som kallas sovmorgon på Balders längre. Nä, här får vi snällt stiga upp och laga gröt, torka bajs och leka när lillen bestämmer så.  Även om john blunds tegelstenar hänger kvar i ögonlocken... Fast det är ju helt underbart! Man piggnar fort till när Ludvig lägger av ett léende eller två.

Lördag morgon

Så var det helg igen. Jag och Ludvig går och väntar på pappa som är och handlar frukost åt oss. Lillen har förstås redan ätit sin gröt men hans mamma är hungrig. Ludvig fick en ny pyjamas av sin pappa igår, han har växt ur hur många som helst. Sagellapparna är ständigt på, han är helt förstörd i huden kring munnen av all fukta. Här är han härligt blank efter en rejäl dos Idomin...



I eftermiddag ska vi titta på pappa, morbror och de andra kompisarna när Palmstaden spelar. Det älskar Ludvig, han är helt inne i spelet och hejar på. (När han är vaken...)

Puls 225

Hade Ludvig på skötbordet för att byta blöja och lufta rumpan lite. Jag skulle bara trycka igång tvättmaskinen, som är en meter ifrån skötbordet, när jag i ögonvrån ser hur Ludvig rullar runt och är på väg att ramla ner. Tur att hans mamma är en gammal målvakt! Nä, usch, man ska inte skoja om det. Jag vet ju att man aldrig får lämna ett barn på skötbordet. Men jag var ju där. Vände bara bort blicken en sekund. Så fort det går! Och jag har inte riktigt hunnit förstå att han inte längre är ett paket bebis som ligger där jag lagt honom. Nu rullar han runt, snurrar som en propeller på golvet och ålar baklänges. Morsan får se upp!

Orkidéer för Palmstaden

Vill du köpa underbara orkidéer och samtidigt stödja Palmstadens Innebandyklubb?
2-grenade vita kostar 150 kr och 2-grenade i ospecificerad färg 125 kr. Det var förresten en sån jag fick att blomma igen. Vi köpte förra julen också. Kontakta mig på c_kronholm@hotmail.com om du är intresserad. Dock senast 17/12.


Lönebesked

Idag har jag varit på jobb och hälsat på. Hade en styck julklapp att inkassera. Det blev handdukar i år, vilket jag tyckte var bättre än förra årets klapp som var en julskiva med Trelleborgs musikkår (no offence). Fick även reda på min nya lön. Det har äntligen blivit klart sen strejken i våras. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker. Om jag bara ser till hur mycket mer pengar JAG får extra i månaden ska jag väl vara nöjd. Men om jag jämför med mina kollegor som började året efter mig borde jag gråta. Eller om jag jämför med Fredrik... Min chef tyckte lite synd om mig också, så egentligen är det väl inte bra. Men det kommer att bli!

- De stora vinnarna i det här avtalet är de som har jobbat i ett år. Förlorarna är ju bland annat... DU. Ni som jobbat nåt år men inte hunnit upp i lön så mycket.

Detta och nästa år kan ingen hänsyn tas till hur man utför sitt arbete, lägstalönen ska upp och då finns det inga pengar över till annat. Det betyder att de som precis har jobbat ett år tar ett jätteskutt upp till samma lön som oss som jobbat några år. 2010. DÅ kan jag premieras för mina arbetsinsatser. DÅ ska vi se till att det blir individuella löner med en god lönespridning igen.

Som en brunfläck uppochner

Jag har en kostig fläck på mitt ben. Den kom för ett par år sen och har sakta vuxit sig större. Det ser lite ut som att jag börjat mögla. Visst blir man äldre men jag tycker väl inte att bästföre datumet gått ut än... Emma tyckte lite att det såg ut som en brunfläck uppochner.

Idag mötte jag tre pojkar på väg hem från skolan när jag gick hem till mamma. De studsade sådär lite glatt som bara barn kan göra.

- Jag vill gå i förskolan igen.
- Varför det?
- Det var mycket roligare.
- Varför det?
- Då fick man leka mycket mer. I ettan måste man jobba!

Ojojoj pojkar. Ni vet inte vad som väntar, tänkte jag. Och precis när jag tänkte det så försökte jag ta tillbaka den tanken. För alla vet ju vad den betyder... Tant! Kanske får jag kolla bästföre ändå...

Blabla

Idag har vi varit på premiärtur med den gröna sittvagnen. Ludvig satt som en prins. Han älskar att åka sittvagn så att han kan se lite mer av tillvaron. Nyfiken i en strut har han nog ärvt från sin mor. Tur att han fått något från mig i alla fall. Promenaden gick hem till mormor där vi mös under eftermiddagen.



Annars har vi tyckt synd om Alma idag, som är sjuk. Hon har blivit förkyld och har haft feber. Det är så tråkiga tider nu, baciller överallt!
Ikväll ska jag och Ludvig på julpyssel hos familjen Peterson.


Helgen är över

Ja, då var det slut igen. På helgmysandet... Fast det är ju snart dags igen. Idag har jag pysslat lite förberedande för julkortsutskick. Samlat ihop lite adresser och annat kul. Det är första året vi skickar julkort, känns riktigt familjärt. Det kan bero på att vi har väldens mest underbara att sätta på dem i år. Carolin fixade riktigt fina kort till oss i datorn, så där har nära och kära något att se fram emot.

Igår var vi på julbord med Fredriks jobb. Det var hopslaget med julbord för Bejbi Bejbi. Det bjöds på god mat och trevligt sällskap i Höllviken. Massor av barn var där. En del i ugnen, en del färdigbakade. Ludvig tyckte att det var lajbans med sitt första julbord så han vägrade somna. Inte förrän i bilen på vägen hem vid halv ett på natten gav han upp och beundrade ögonlocken. Det gav i och för sig oss sovmorgon idag, vilket var skönt.

Morbror Henrik tyckte också att det var ett trevligt julbord, rena lekstugan =)

                                        


Hjälp, vart tog hjärnan vägen..?

Visst är det allmänt känt att jag är förvirrad och lite vimsig. Men ibland blir jag så trött på mig själv. Oftast är väl jag själv den som skrattar mest åt mina tokigheter men ibland är det inte så roligt att alla virrar på huvudet åt en. Idag skulle Fredrik koka ägg och jag skulle lära honom hur man gör. Han är på väg att lägga i äggen i kastrullen när jag stoppar honom "Nä, du! Låt vattnet koka upp först, SEN lägger du i äggen". Jag har aldrig kokt ägg på detta sätt. Jag har alltid i äggen från början så vart jag fick det ifrån har jag ingen aning. I alla fall så var det inte så gott med löskokta ägg på mackan. Jag som var sugen på äggochkaviar-macka. Det är just sådana tillfällen jag blir så trött på mig själv. VARFÖR..? Varför kan jag inte bara fungera..?

Carolin har varit här och fotat Ludvig idag. Det gick jättebra. Jaja, förutom när han tippde korgen han satt i och ramlade baklänges ner på golvet, välte bakgrunden och fick den över sig.... Men mamma och moster började skratta så mycket att han inte kunde bli ledsen. Så han skrattade också. Antar att ni kan se bilder på Carros blogg inom kort.

Lycklig

Det bästa som finns är när man får ligga i sängen och mysa hela familjen. I morse var Bono också med och mös.


Gröna fingrar

Ja, då är det en sanning. Jag har fått gröna fingrar (och Anna, du har inget att komma med för jag har bildbevis...). Min fina orkidé från förra julen blommar igen. Jag gjorde ett taktiskt drag genom att placera den i datorrummet, sluta vattna den och bestämde mig slutligen för att slänga den. Vips! Så var där en ny blomstång. Skrämd till blomning.



Har nu återfått sin plats i köket.

Överskriden blöjbudget

Ludvig har fått för sig att han är en bajsmaskin som jobbar på ackord. Det är mindre trevligt att vakna mitt i natten av att han ligger och krystar. Det är också mindre trevligt att stå med nyvärmd mat och upptäcka att han håller på att bajsa. Lika lite trevligt är det att bli nerbajsad preciiiis när man ska knäppa den rena blöjan.



Och hur lätt är det att byta blöja när fisen hela tiden ska rulla runt och ligga på mage? Och pilla med allting annat som är mycket roligare än de leksaker mamma ger honom att leka med för att han ska ligga på rygg...  Någon som har nått bra tips? (Förutom isoleringstejp. Jag var inne på det men tyckte att det blev lite jobbigt att få loss varje gång när jag var klar...) Fast han är i alla fall lycklig, och det är ju det som är det viktigaste.


Det spritter i kroppen

Oohh... Jag vill bara sjunga och dansa! Vi har nyss kommit hem från Mamma Mia. Jag blir så lycklig. Jag skulle vilja stå där på scenen och vara med. Tyvärr är det väl så att det enda musikaliska framträdande jag kan vara med på är Singing Bee på TV 3. Och Ludvig älskar ju såklart när jag dansar för honom, och med honom. Nu kallar mannen på mig, läggdags.

Storkok

Idag är vi bara hemma och myser. Jag har lagat lite mat till Ludvig. Det är smidigt att ha färdigt i frysen för några dagar. Jag kan väl inte påstå att jag blev särskilt lockad av den kokta köttfärsen smaksatt med persiljerot, men det är bättre än burkmaten i alla fall. Lite godare såg den kokta kyckling/morotspurén ut. Fast den är slut nu och det är dags för lillen att testa något annat. Som kräsen mor är det inte så roligt att behöva bjuda barnen på det man själv inte tycker om, och tvingas känna lukterna av det under matningen. Kanske provsmaka lite också för att kontrollera vämen. Men jag kan ju inte gärna bjuda Ludig på ostmackor och spagetti dagarna i ända. 
Idag blev jag lite lätt illamående av nötköttslukten under matlagningen. Alla känslor från graviditeten kom över mig. Fy tusan vilken jobbig tid det var! Samtidigt som jag var den lyckligaste människan i världen. Inom mig... Jag kommer nog aldrig att glömma en kväll när jag låg på soffan och Fredrik sa, totalt uppgiven "Du är alltid så sur och trött nu..." Även om han var helt underbar mot mig under graviditeten så önskar jag att han fick känna på det. För jag tror inte att det går att föreställa sig hur det är att vara konstant illamående. Hur trött man blir när man suttit en halvtimme och kämpat med att få ner maten för att direkt rusa till toaletten, få upp det igen, och veta att det bara är till att börja om. Usch! Jag hade ju glömt bort det där...

Vart tog medmänskligheten vägen?

Idag tog jag bussen till mormor. Busschauffören var helt galen. Först satt han och skrek svordomar i bussen när ett vägarbete störde hans körning. Sen gasade han på och tog kurvan några kilometer i timmen för fort. Ludvigs vagn välte, med honom sovandes i den. Jag satt  på sätet bakom och hade ett räcke mellan mig och vagnen. Men jag lyckas få tag i handtaget innan vagnen dunsade helt i golvet. Där satt jag med vagnen balanserandes i en hand. Jag hade inte kraft nog att dra upp den och jag kunde inte resa mig ur mitt säte för då hade jag tappat greppet om vagnen. Tror ni att det är någon j*vel som reser sig och hjälper till? Det var inte några sketna matkassar som välte omkull. Det var en barnvagn med en bebis. Vad är det för fel på människor?!

Som tur var hade jag både täcke, vind-och regnskydd över Ludvig så han kunde inte åka ur vagnen. Han kasade bara lite rundor där inne. Annars vill jag inte tänka på vad som kunnat hända...

Romantiken i dvala

Jag har börjat inse att Fredrik saknar mig. Det är lätt att fastna i det mammiga. Men det är väl aldrig för sent att väcka romantiken till liv? Idag har jag grävt fram min epilator från badrumsskåpet. Det är en knäpp uppfinning det där. Det måste ha varit en man som kom på det. Eller i alla fall någon som inte hade för avsikt att använda den själv. Det gör så ont att svetten pärlar sig på ryggen. Och precis lagom till att det ena benet är bedövat så är det klart och det är dags att börja om från början på smärttrappan på det andra benet. Det kanske mest tragiska ändå är att högen med hår på golvet när jag var färdig var större än när Anna klippte topparna på mig sist. Jag är ju i och för sig nästan skallig nu.
Sist epilatorn var framme var det för att söva Ludvig med ljudet...

Nu ska vi till gamlemormor Inger för en fika. Ut i regnet!


Mys

                                  

Det var inte bara invigning igår, det var ju första advent också. Det betyder att man får börja julpynta liiite. Tomtarna är förbjudna i vårt hus ett tag till. Men gardiner, dukar och blommor är tillåtna. En sån där julblomma (Millan med gröna fingrar är i farten) som står på bordet får vi av Fredriks mamma varje år. Nån julstjärna skulle jag kanske också köpa...
Jag tycker att det är så mysigt med julen. Och jag trivs så himla bra i vårt underbara hus. Skulle kunna sitta hemma och bara kuckilura hela december. Jag är lycklig som lät Fredrik övertala mig till husköpet.

Nu sitter vi i soffan och dricker vårt kvällskaffe. Det har blivit en dålig vana att dricka kaffe så sent på kvällen. Men det är vår stund på dagen. När Ludvig sover och vi kan sitta i soffan och bara umgås. Idag tog det förresten bara en och en halv timme att natta lillen. Det är tur att man är två om det där med barn...
Nä, nu ska jag minsann svulla ner en liten glass också!

RSS 2.0