Vår kille har en vilja av stål. Och redan har han förstått att man kan prova att skrika sig till det man vill ha. Men vi försöker stå på oss. Det är minsann inte det lättaste att uppfostra barn. Man är inte så tuff när man går i allt hela tiden. Man är inte så tuff när man ine sovit en hel natt på evigheter och har ett barn som håller på att få tänder. Men vi försöker.
Häromdagen stängde jag dörren till sovrummet när Ludvig hela tiden kröp in där och hittade på dumheter. Det tyckte han inte om!



Nästa sekund är han världens sötaste älsklingsfis. Han är så rolig nu. Charmar oss till tusen med sina läten och egenpåhittade lekar. Fast fotfarande är hans bästa tittut. Det tröttnar han aldrig på. Nu när moster är gipsad ligger hon mest i soffan hemma hos oss. Då får Ludvig själv leka med henne.