I helgen har det varit marknad i stan. I år slog jag nog rekord i att tillbringa minst tid där. I fredags blev det en lunch med Annika och hennes mamma. I lördags var familjen nere en snabbis innan innebandy, fest och annat pyssel. Ludvig åkte karusell för första gången. Han tyckte att det var lajbans och var hur stolt som helst när han fick vinka till pappa varv efter varv.





Ludvig tyckte att det var tråkigt när pappa var en sömntuta igår. Han sprang in i sovrummet hela tiden och försökte väcka honom.

När Ludvig är världens sötaste kille som charmar alla som kommer i hans väg så glömmer jag lätt hur jag kände det imorse och inatt. Nu sitter jag här i min ensamhet och hoppas (det slutar man ju aldrig att göra) att han kanske, kanske kan chocka oss och sova hela natten. Jag fantiserar om att jag vaknar klockan sju imorgonbitti och är totalt utvilad. Inga ömma axlar heller eftersom Fredrik masserar mig ikväll.

*Poff* Så vaknar jag igen och inser att det nog inte kommer att hända. Fast massagen ska jag nog fixa när han kommer hem från sitt möte.



 

Det är inte okej att en tredjedel av min familj tycker att det är morgon klockan fem. Det är absolut inte heller okej att innan det vara vaken två timmar under natten.

Jag bli galen! Varför kan han inte bara sova? Vad gör vi för fel? Många säger att det kommer bli bättre när han börjar på dagis eftersom han kommer att vara tröttare då. Men han är väldigt trött redan nu. Han har alltid varit mer aktiv än sina jämngamla kompisar. När han varit uppe såhär tidigt börjar han bli trött redan vid nio men jag håller honom vaken till lunch för att det inte ska bli tokigt med middagsvilan. Sen sover han en timme, enochenhalv. På eftermiddagen är han trött vid fyratiden och sen däckar han klockan 7.
Tips någon? Jag är desperat.

Idag satt vi i vardagsrummet och slappade. Ludvig behövde underhållas så jag sa:

-Ludvig, kan du gå in på ditt rum och hämta en bok så att vi kan läsa?

När han tittar på mig med sina underbara ögon undrar jag vad han tänker. Iväg knallar han i alla fall och kommer tillbaka med sin nya bok om djuren på bondgården.
Vi läser den.

Då har den första stackars kräftan slunkit ner i min hals. I fredags ställdes det till med en liten kräftskiva på Balders. Det var mycket trevligt. Annika (som även går under namnet The feeder) lyckades få mig att smaka kräftan. Först tyckte hon att jag skulle trycka i mig en hel kropp som var ungefär i storlek med King Kong. Men när jag försökte bita i den sega varelsen med ormskinnsytterhölje var det som om något inom mig skrek stopp. Det gick helt enkelt inte. Två klor senare känner jag ändå att jag stolt kan kalla mig kräftätare. Nästa år får de kanske se upp i dammen.

Ikväll tog jag och Fredrik oss an trädgården när Ludvig somnat. Den börjar bli redo för hösten. Morötter och lök är skördat och landet är rensat och fint. Nu är det bara jag som ska bearbetas inför stundande tid. Idag inså jag att det är precis en månad kvar till Ludvigs inskolning på dagis börjar. Det går liksom inte att bromsa.

Busar lite och skriver en snabbis från jobb.

Av någon konstig anledning trivs jag så bra här. Carro skulle vara barnvakt idag och få mysa med Ludvig men hon har blivit sjuk. Man skulle nästan kunna säga att hon varit jättesjuk. Men idag har hon varit hos doktorn och fått supermedicin. Mina diagnoser om hjärnblödning, snabbväxande tumörer och hjärnhinneinflammation verkar inte stämma. Inte sjukvårdsupplysningens tips om svininfluensan heller för den delen. I alla fall så var det på vippen att jag inte kunde jobba idag på grund av sjukdomen. Men Fredrik hade lugnt på jobb och tog en pappaledig dag. Han och Ludvig skulle ta en sväng på stan och han fick lite tips om vad man skulle göra där för att passsa in bland de föräldralediga.

Igår skjutsade jag bror min till sjukhuset för en mindre operation. Kollade till honom på kvällen och han verkade må bra. Med andra ord skrivs det nya kapitel i den omtalade boken Kronholms- sjukhuset tur och retur

En glad nyhet är att Carro har fått en lägenhet. Den 1 september flyttar hon, officiellt, hemifrån.

Mitt mammahjärta värker. Ludvig har varit världens sjukaste idag. Nästan i alla fall....

Var på vårdcentralen i förmiddags. Han var röd och prickig i halsen. Har strax över trettionio graders feber och har hängt i min famn i princip hela dagen, men eftersom halsprovet var negativt ville doktorn inte kolla ett crp. "Han mår ju bra annars. Han kommer snart att bli förkyld så ge honom näsdroppar förebyggande". Jovisst!

Eftersom han två- tre timmar efter alvedonen blir stekhet och slö som en pannkaka igen pratade jag med sjukvårdsupplysningen ikväll om hur mycket man får överdosera paracetamol till bebisar (ja, jag ytnyttjar sjukvården till fullo). Den kvinnan tyckte att jag, istället för att ge läkemedel, skulle duscha av Ludvig i ljummet vatten. Även mitt i natten. Man ska bespara våra barn kemikalier.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om råden jag fått idag. Jag vet inte vad jag hade velat höra egentligen, men jag tror inte att det var det här i alla fall. Näsdroppar innan förkylning ratade jag direkt. Ljummet bad testade jag innan jag la prinsen i säng och tio minuter senare kunde man igen steka ägg på hans kropp. Han fick alvedon.

Nu sover prinsen och jag vill helst sitta och titta på honom. Men det hjälpte inte igår så....

Ludvig läste morgontidning igår. Som en stor kille satt han på trappan och gjorde det.




Idag är stackars Ludvig sjuk. Har feber och är hängig. Som vanligt när han har en fis på tvären så sitter jag på nålar. Skulle helst av allt vilja sitta och titta på honom hela tiden när han sover. Fast jag inser ju att det inte tjänar något till. Han kommer antagligen inte att bli frisk av det. Men han är ganska snabbandad. Jag har räknat andetagen några gånger. Vad det nu är bra för. Kanske man skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Fast jag vet ju vad de frågar. Och jag vet att mina svar leder till att de säger "det är ingen fara, avvakta ett par dagar och se hur det blir". Jag vet ju det....
Jag trodde aldrig att jag skulle bli såhär som mamma. Men det har jag uppenbarligen blivit. Och det är jobbigt. För jag vet ju att min oro för det mesta är obefogad.

Ludvig har fått den bästa presenten någonsin. En gräsklippare fick han av lilleLudde. Idag har har och morfar klippt ikapp.




Vi var och såg U2 i Göteborg i bitande kyla. Som väl var hade vi packat med jackor, sjalar och varma tröjor.




Ludvig har busat med fjällan och blivit klippt av hennes mamma. det gick hur bra som helst när man fick titta på Iggle Piggle under tiden.




Underbara, efterlängtade Viktor har tittat ut.



I helgen var vi i Båstad för lite strandhäng, innebandy och trevligt umgänge.

Har varit otroligt dålig på att uppdatera på sistone. Jag har varken haft tid eller lust. Nu tror jag att i alla fall lusten är tillbaka. Sommarens alla planer börjar också bli avbockade. I och för sig ersätts de av innebandy, styrelsejobb, vanligt jobb och dagisliv. Så jag tiden borde nog bara bli mindre fri.

Här bor Ludvig! När lekrummet var hyffsat iordning bestämde vi oss hastigt och lustigt för att han skulle sova där inne tills hans rum på ovanvåningen är klart. Det finns liksom ingen riktig tidsplan för det. Så alldeles nu ligger han och sover alldeles ensam i sitt nya rum.

I söndags kom Carro med bullar och sällskapade oss till frukost. När vi var mätta blev vi alla (okej, inte Fredrik egentligen men han hade inget val) väldigt sugna på en utflykt. Jag fick bestämma, så det bar av mot Ikea för att köpa ett skoställ till tvättstugan. Hem kom vi med grejer till Ludvigs lekrum.  Tack vare Patric och Sofie kom vi hem =) Väl ute på parkeringen insåg vi att vi inte fick in bokhyllan i bilen, och vips, så stod de där som räddande änglar med stor baklucka.




På kvällen kom Madde också förbi en sväng så jag satte henne och Carro i arbete med att släpa ut en massa saker i garaget så att vi kunde få upp de nya. Sedan byggde vi bokhylla. Oj, vad svårt det var när man inte fick väsnas. Ludvig hade ju somnat i rummet intill. Så vi tog fram den lilla hammaren och satte igång.





Vi tog till alla knep för att lyckas med bygget. En del satsade på jobbhäng. Andra på att brösta upp sig (vilket ledde till tillplattning tillslut). Och riktigt lyckliga blev vi när vi, mitt i natten, var färdiga.

Idag har jag och Ludvig spenderat dagen med bror och hans tjej och deras vänner. Hur trevligt som helst har det varit. Dessutom hade vi tur med vädret. Aningens kallt för Ludvig att bada bara. Att spana in djuren var kul. Getterna var inte ett dugg skygga, utan kom fram och nafsades.



 

Ludvig och Annika bondade ordentligt idag. Och vi fick se att det visst kan tänkas att Ludvig får kusiner så småningom. De lyckades till och med tillfredsställa två barn.



( Jo, Ludvig hade en tröja tidigare som matchade strumporna)


*Turturduvor*

Idag har vi varit på lite cykelturer. Det är underbart att kunna slänga upp Ludvig på pakethållaren (naturligtvis i barnsits) och fara iväg. Vi crashade moster och morfar på jobb och bjöd på lite frukost. Eftersom de inte alltid har fullt upp i semestertider hann de underhålla oss en stund. Ludvig fick till och med åka truck med morfar. När vi syklade hem somnade Ludvig på cykeln. Det var totalt omöjligt att förska hålla honom vaken. Det känns inte jättebra när huvudet hänger och slänger som en sjuårings lösa mjölktand när vi skumpar fram. Kanske man skulle satsat på Sleepy-varianten som går att fälla.



Igår träffade vi faster för en fika på stan. Efter det spanade vi in lite fåglar i parken.

Sista dagen på Fredriks semester. Vi borde ta tillvara på den ordentligt och hitta på något roligt. Men vädret är inte så lockande och så blev jag inkallad till ett möte klockan fem i eftermiddag. Det kallar jag framförhållning, det. Just nu vilar Ludvig och hans far var inte så svår att slockna på soffan. Jag borde passa på att ta mig in i duschen.



Världens sötaste Ludvig efter att han möblerat om i sängen igår.

Somnade min son efter trettio minuters metodande? Helt plötsligt blev det knäpp tyst. Sedan ett litet efterskalv. Tystnad igen.
Efter några minuter vågade jag mig bort för att se efter så att han levde. Och är ligger världens sötaste Ludvig och sover med rumpan i vädret och huvudet i fotändan.

Jag var ju beredd på tre timmars maraton eller nåt. Men jag klagar inte. Absolut inte.

Då var det igång. Femminutersmetoden...

Usch, vad det gör ont i mitt hjärta. Och ändå vet jag att det bara är som han är arg. Vi är inne på tjugonde minuten. Men jag har kör tpå lite kortare intervaller än fem minuter. Snarare två. Jag är livrädd att han ska lyckas slänga sig ur sängen. Han klättrade upp på täcket som en liten pall så det fick jag ta bort.

Innan idag lärde han sig att klättra upp i soffan själv. Jag vet inte om jag längre är så nöjd med alla hans framsteg. Min underbaraste gosse.

Ta mig härifrån! Jag vill ta hela butiken med mig hem. Har packat upp underbara träleksaker och supercoola badleksaker idag.
Det är tur att min börs är tom redan, annars hade den definitivt varit det innan jag är härifrån. Dessutom har ju mannen fått för sig att byta bil. Även om jag tycker att idén är ganska tokig så måste jag erkänna att den lockar mig lite. Jag har inte haft så väldas mycket tur med den vi har nu. Eller vad sägs om en fasan i grillen, en fågel i vindrutan och en blomkruka i bakskärmen?

Idag har jag gjort debut på Bejbi Bejbi. Det gick nog ganska bra tror jag. Och jag är inte ett dugg bitter över att jag fick vara inomhus hela dagen efter en helg med regn, vind och kyla. Skulle det ändå tränga igenom lite sådana känslor så tänker jag på att jag sålde min första vagn idag, så känns det fort lite bättre. En aning stolt är jag. Även om jag telefonterroriserade Anna och Niklas under dagen...
Idag kom det in en massa fina träleksaker och lite annat kul. Det ska bli roligt att kika mer på det imorgon. Lite farligt att jobba på ett sånt ställe. Jag vill ju köpa allt.