Jo, man skulle kunna säga att det smärtar lite i kroppen här och var. Efter ett långt juluppehåll (jag hann med två omgångar köttbullar, lussebullar och tomtar) gjorde jag comeback som back på innebandyplanen igår. Var uppe för att titta på lite skojmatcher när jag hastigt fick samla ihop lite kläder och skor för att vara med. Damlaget bestod annars av två målvakter och tre utespelare. Jag gjorde en massa finter som alla gick på. Det blev dock lite för bra när jag lurade mig själv också. Det var till och med nära att jag lyckades göra ett mål på slutet. Vi kom fram till att det borde räknas som ett halvt.

Jag har lite svårt att koncentrera mig på att skriva nu. Fredrik och Ludvig har lajbans och leker popcorn. Ludvig skrattar så mycket som han aldrig har skrattat förr.

Nu ska vi spela bingolotter. Det har kommit en massa gäster hit. Lycka till till oss!

Då var den avklarad. Första utgången sen Ludvig blev planterad. Eller jag var ju förresten ute nån gång med lillen i magen. Men inte med alkohol inblandat då. Igår sov Ludvig borta för första gången, farmor och farfar stod för hotellrummet. Inte hann vi nämna nattlig barnvakt förren de for iväg och köpte en resesäng.
Efter att vi lämnat Ludvig begav vi oss till Lyktorna för mat och dryck. Senare vällde det in folk som lyssnade på musik, dansade och drack sprit såklart. Anna ställde vakten lite när hon hade möte med Alma utanför.

- Behöver man stämpel om man ska in igen?
- Vaddå, ska du ut och röka eller?
- Nä, amma.

Hon fick en biljett och när Alma var mätt och belåten kom hon tillbaka och svängde de lurviga med mig på dansgolvet. Herregud vad det var längesen! Senare bar det iväg till Horizont för ännu mer dans. Det var en härlig kväll, att var ute med Fredrik igen var otroligt roligt. Jag kände mig hur busig som helst. Men jag måste erkänna att jag ett antal gånger fick lite mindre ångestattacker och kände mig som världens sämsta mamma som lämnar bort sin lilla bebis för att gå ut och festa.

Nu är det Körslaget.

Idag har vi varit på premiärtur med den gröna sittvagnen. Ludvig satt som en prins. Han älskar att åka sittvagn så att han kan se lite mer av tillvaron. Nyfiken i en strut har han nog ärvt från sin mor. Tur att han fått något från mig i alla fall. Promenaden gick hem till mormor där vi mös under eftermiddagen.



Annars har vi tyckt synd om Alma idag, som är sjuk. Hon har blivit förkyld och har haft feber. Det är så tråkiga tider nu, baciller överallt!
Ikväll ska jag och Ludvig på julpyssel hos familjen Peterson.

Ja, då var det slut igen. På helgmysandet... Fast det är ju snart dags igen. Idag har jag pysslat lite förberedande för julkortsutskick. Samlat ihop lite adresser och annat kul. Det är första året vi skickar julkort, känns riktigt familjärt. Det kan bero på att vi har väldens mest underbara att sätta på dem i år. Carolin fixade riktigt fina kort till oss i datorn, så där har nära och kära något att se fram emot.

Igår var vi på julbord med Fredriks jobb. Det var hopslaget med julbord för Bejbi Bejbi. Det bjöds på god mat och trevligt sällskap i Höllviken. Massor av barn var där. En del i ugnen, en del färdigbakade. Ludvig tyckte att det var lajbans med sitt första julbord så han vägrade somna. Inte förrän i bilen på vägen hem vid halv ett på natten gav han upp och beundrade ögonlocken. Det gav i och för sig oss sovmorgon idag, vilket var skönt.

Morbror Henrik tyckte också att det var ett trevligt julbord, rena lekstugan =)

                                        

Jag har börjat inse att Fredrik saknar mig. Det är lätt att fastna i det mammiga. Men det är väl aldrig för sent att väcka romantiken till liv? Idag har jag grävt fram min epilator från badrumsskåpet. Det är en knäpp uppfinning det där. Det måste ha varit en man som kom på det. Eller i alla fall någon som inte hade för avsikt att använda den själv. Det gör så ont att svetten pärlar sig på ryggen. Och precis lagom till att det ena benet är bedövat så är det klart och det är dags att börja om från början på smärttrappan på det andra benet. Det kanske mest tragiska ändå är att högen med hår på golvet när jag var färdig var större än när Anna klippte topparna på mig sist. Jag är ju i och för sig nästan skallig nu.
Sist epilatorn var framme var det för att söva Ludvig med ljudet...

Nu ska vi till gamlemormor Inger för en fika. Ut i regnet!