Idag är det julafton, en av de bästa dagarna på året. Jag älskar julens mys, stress och lediga tid. I och för sig är det första året på länge som jag verkligen har ledig tid. Annars har jag valt ett yrke där det inte finns några helgdagar.
Igår firade vi jul med mormor och morfar. Det var första gången jag stod för julkalaset med mat och allt. Skinka hade pappa med sig, för den icke färdigkokta som Fredrik köpte kändes som lite överkurs. Det var hur mysigt som helst med julklappsutdelning, tärningsspel och TP. Som vanligt fick jag ingen julklapp vid tärningsspelet. Fast mor min tyckte synd om mig så jag fick hennes. Annars fick jag fina julklappar. Bland annat en heldag på SPA tillsammans med mannen, en fin brödpåse, almanacka och presentkort på Ikea. Men Ludvig var nog den som varit snällast, han fick den största julklappen. Hans ögon lös och han blev helt galen när han fick rycka i alla snören och papper. Inehållet var sådär viktigt...




En härlig gunghäst från mormor och morfar var det i den stora paketen. Nu kan vi gunga som på rytmiken här hemma.

       



Emil fick också följa med och hälsade i och med det på oss för första gången. När han stormade in i sovrummet låg Bono och sov, intet ont anandes, på sängen. Han blev så rädd att han på något sätt lyckades ta sig upp på ovankanten av persiennen ovanför fönstret. Där satt han med en svans tjock som jultomtens mage, och klamrade sig fast. Trots att det var synd om honom så var det riktigt synd att man inte fick en bild på detta. För det såg ganska komiskt ut, och jag förstår fortfarande inte hur han kunde hålla sig kvar på den ungefär tre centimeter breda kanten.