Hade Ludvig på skötbordet för att byta blöja och lufta rumpan lite. Jag skulle bara trycka igång tvättmaskinen, som är en meter ifrån skötbordet, när jag i ögonvrån ser hur Ludvig rullar runt och är på väg att ramla ner. Tur att hans mamma är en gammal målvakt! Nä, usch, man ska inte skoja om det. Jag vet ju att man aldrig får lämna ett barn på skötbordet. Men jag var ju där. Vände bara bort blicken en sekund. Så fort det går! Och jag har inte riktigt hunnit förstå att han inte längre är ett paket bebis som ligger där jag lagt honom. Nu rullar han runt, snurrar som en propeller på golvet och ålar baklänges. Morsan får se upp!