Idag är vi bara hemma och myser. Jag har lagat lite mat till Ludvig. Det är smidigt att ha färdigt i frysen för några dagar. Jag kan väl inte påstå att jag blev särskilt lockad av den kokta köttfärsen smaksatt med persiljerot, men det är bättre än burkmaten i alla fall. Lite godare såg den kokta kyckling/morotspurén ut. Fast den är slut nu och det är dags för lillen att testa något annat. Som kräsen mor är det inte så roligt att behöva bjuda barnen på det man själv inte tycker om, och tvingas känna lukterna av det under matningen. Kanske provsmaka lite också för att kontrollera vämen. Men jag kan ju inte gärna bjuda Ludig på ostmackor och spagetti dagarna i ända. 
Idag blev jag lite lätt illamående av nötköttslukten under matlagningen. Alla känslor från graviditeten kom över mig. Fy tusan vilken jobbig tid det var! Samtidigt som jag var den lyckligaste människan i världen. Inom mig... Jag kommer nog aldrig att glömma en kväll när jag låg på soffan och Fredrik sa, totalt uppgiven "Du är alltid så sur och trött nu..." Även om han var helt underbar mot mig under graviditeten så önskar jag att han fick känna på det. För jag tror inte att det går att föreställa sig hur det är att vara konstant illamående. Hur trött man blir när man suttit en halvtimme och kämpat med att få ner maten för att direkt rusa till toaletten, få upp det igen, och veta att det bara är till att börja om. Usch! Jag hade ju glömt bort det där...