Varje dag bestämmer jag mig på morgonen för att jag ska gå och lägga mig lite tidigare. Varje kväll sitter jag ändå här vid datorn när Fredrik har somnat i soffan. Hur kommer det sig? Hur kan det vara så att hur trött jag än må ha varit under dagen får jag alltid lite extra energi framåt kvällen. Nu vet jag ju att jag kommer att vara lika trött imorgon bitti som jag var i morse. Det är så dumt ,så dumt. Men det är väl egentligen inte så konstigt. Dessa kvällar är ju den enda tid jag har helt för mig själv. Dagarna är fulla med fikadejter, BVC-besök och andra barngrejer. När Fredrik kommer hem ska vi "familja". Men när han somnat i soffan är jag bara för mig själv. Jag njuter av det samtidigt som jag får ångest för att jag borde passat på att sova.