Ludvig har lärt sig att klappa händerna. Han blev överlycklig när han kom på det och när vi blev lika lyckliga satt han i extas och klappade och hoppade på knäna ett tag. Nu är det den bästa leken. Kanske efter bandyklubborna...
Dessutom tittade äntligen granntanden fram. Jag hade börjat acceptera hans öde som entanding. Hade till och med börjat träna på att tugga ordentligt med den. Det gick fktiskt väldigt bra med lite äpplebitar och liknande...

Nu kommer Ludvigs kompis Linus och busar!