Då har den första stackars kräftan slunkit ner i min hals. I fredags ställdes det till med en liten kräftskiva på Balders. Det var mycket trevligt. Annika (som även går under namnet The feeder) lyckades få mig att smaka kräftan. Först tyckte hon att jag skulle trycka i mig en hel kropp som var ungefär i storlek med King Kong. Men när jag försökte bita i den sega varelsen med ormskinnsytterhölje var det som om något inom mig skrek stopp. Det gick helt enkelt inte. Två klor senare känner jag ändå att jag stolt kan kalla mig kräftätare. Nästa år får de kanske se upp i dammen.

Ikväll tog jag och Fredrik oss an trädgården när Ludvig somnat. Den börjar bli redo för hösten. Morötter och lök är skördat och landet är rensat och fint. Nu är det bara jag som ska bearbetas inför stundande tid. Idag inså jag att det är precis en månad kvar till Ludvigs inskolning på dagis börjar. Det går liksom inte att bromsa.