Igår lyckades jag få svärmor och svägerska att tapetsera lite med mig som kvällsaktivitet. Egentligen borde jag väl adressera julkort, rulla köttbullar eller klä granen som väntar ute i trädgården. Men jag har inte riktigt kunnat ta in att det faktiskt bara är en vecka till julafton.
Jobb väntar i helgen sen blir det till att julstressa som tusan i nästa vecka.





Lite pepparkakor har vi i alla fall hunnit baka innan Ludvig bestämde sig för att bli magsjuk.

I fredags var det dags för Ludvigs första lussefirande på dagis. Skadad som man är av sitationen så var jag där med kamera, videokamera, mobilkamera och en bunke mor/farföräldrar. Trängdes gjorde jag också bland de andra föräldrarna för att få de bästa bilderna.  Luciafirandet ägde rum utomhus så Ludvig såg ut som en liten michelingubbe med tomtedräkten utanpå overallen.
Världens finaste Ludvig...

Vågar jag mig på ett nytt bloggförsök. Datorn har definitivt inte varit prioriterad den sista tiden, och är det fortfarande inte. Det känns liksom bara jobbigt när man vet att det kommer att vara 57 nya mail i inkorgen när man sätter sig så då skjuter jag gärna på det en dag till. (Nä, jag är inte så viktig, det är bara en massa skräppost som måste sorteras bort)

Tillbaka i livet tycker jag väl i alla fall att jag börjar komma. Det är härligt att vara på jobb. Ikväll är jag ensam hemma. De stunderna har inte varit många. När Fredrik tvingats vara borta har jag bokat in sällskap för att slippa vara själv. Då funderar jag för mycket... Men nu har jag kunnat släppa de värsta tankarna. Undersökningen av huvudet visade inget farligt. Bara ett litet UFO (som neurologen så fint uttryckte det) som antagligen inte vill mig något illa.

Annars är Ludvig för tillfället världens roligaste kille. Han får oss att skratta gott varje dag. Det nya är att säga nej. Till det mesta. Oftast till keyboarden när den är avstängd. Han klättrar upp på sin stol och försöker spela, och när han märker att den är avstängd blir han alldeles förtvivlad...
- Naj, naj, mamma, NAJ! säger han och skakar på huvudet.
Då sätter jag igång den till honom och blir inte ett dugg störd av hans skönspel.


Världens finaste med mosters hjälm...