Till mig mot Ludvig. Andra kvällen i rad som han somnar i sin säng utan skik. Dessutom kortade vi idag ner nattningstiden från 45 till 25 minuter. Det är jag ganska nöjd med. Och försök inte ens få ner mig på jorden genom att berätta att man inte kan se ett mönster redan efter två kvällar. Jag kommer inte att gå på det. För jag svävar, och trivs med det. Inatt har Ludvig sovit hela natten. Jag har inte ens behövt ge honom nappen någon gång. Jag vet inte när det hände senast. Däremot har jag vaknat hundraochen gånger och undrat varför det är så tyst. Retligt till tusen. Ungefär som när man köpt vårens första mjukglass med karamellströssel och man snubblar till innan första slicken och tappar halva glassen (såklart toppen med allt strössel).