Nu är vi tillbaka på Balders igen. Det känns riktigt bra. Det där gamla ordspråket stämmer verkligen... Ludvig har somnat och jag har bänkat mig framför melodifestivalen med datorn i knäet. Men jag orkar inte engagera mig i något. Jag är så trött att jag funderar på att lägga mig snart. Anna och jag har ju varit lite busiga och stannat uppe länge.

Idag fick jag hjärtat i halsgropen när jag kollade mobilen efter damernas innebandymatch. Fredrik hade ringt och en mamma till en av killarna på resan hade pratat in och frågat om jag kunde ringa upp henne. Livlig fantasi som jag har hade jag ju flera möjliga tragiska historier klara innan jag fick tag på dem. Det visade sig att mannen bara vill berätta hur mycket han saknade mig och mamman bara höra hur killarna har det. Så jag kunde andas ut igen och avboka begravningar, mäklare för husförsäljning och så vidare. Fredrik mår inte riktigt bra. Har sovit bort massor med tid och mår mest illa. Det är ju typiskt! Fast jag tror ju att det beror på saknad.