Idag har det bara varit kärlek på Balders. Äntligen är Fredrik hemma. Jag hade varit lite nervös för Ludvigs reaktion när han skulle se pappa. Fem dagar är ju ganska länge i hans ålder så jag trodde att han skulle var lite skeptiskt till en början. Och eftersom Fredrik längtat så mycket efter honom vet jag att han skulle blivit besviken. Men så fort vi öppnade dörren för pappa sken Ludvig upp som en sol och började sprattla värre än en katt slängd i badet. Det var glädjande!

I eftermiddags var det BVC-gruppsträff med psykologen. Det var bara jag och Ludvig där så vi fick en privatsession på en timme. Tänk vad mycket pengar vi sparade där. Jag vet egentligen inte vad vi skulle prata om men det kom till att handla mycket om att sätta gränser för barnen och att markera vem som bestämmer. I vårt fall är det mest problem vid nattningen. Fast överlag börjar jag märka att Ludvig medvetet gör saker för att få som han vill. Det känns lite läskigt att jag nu måste börja tolka honom och hans eventuella baktankar. Utefter det ska jag sedan fatta beslut om en handling som leder till hans uppfostran. Usch! Vilket ansvar. Han kommer att bli skadad. Minst personlighetsstörning eller nåt liknande med tanke på min förmåga att läsa av honom.
I alla fall blev jag peppad i att vid nattning vara mer bestämd med att han ska somna i  sin säng. Sagt och gjort. Jag laddade mitt värsta inför nattningen (försåg mannen med höselkåpor och dator) och på något sätt verkade det som att Ludvig förstod det. Att det inte var lönt att kämpa emot. Han skrek ingenting. Bökade och stökade, gnällde och klättrade gjorde han i ungefär trekvart. Men sen somnade han. I sin säng...

/ En lite stolt mor