De senaste dagarna har varit jobbiga. Jag har varit så extremt trött att jag inte varit mig själv. Sur och vrång och noll tålamod. Visst har jag i perioder varit mer trött än vanligt sen jag fick Ludvig, och visst har det tidigare funnits stunder då jag velat sätta honom på ett direktflyg till sydpolen. Men aldrig under de 6 månader han varit hos oss har jag känt mig såhär sliten. Han har sovit dåligt de senaste veckorna/veckan (har tappat tidsbegreppet) och jag sover inte längre mer än ungefär en timme i sträck. Nu har han dessutom blivit sjuk stackaren. Först hade han feber som nu övergått till dunderförkylning med hosta. Hostan är det värsta. Särskilt när han ska sova. Tråkigt är det också att vi inte kan gå och simma imorgon. Jag har längtat ända sen vi lämnade badhuset förra onsdagen.

Visar en bild på världens sötaste Ludvig för att påminna mig om hur underbar han är trots att han bestämt sig för att göra mig till ett monster. Den är några veckor gammal. Från tiden innan...