Då var vi hemma igen efter dagarna i Göteborg. Och jag är en mördare. Eller egentligen skulle jag väl inte vilja kalla det mord. Mer dråp, det var inget personligt menat mot mr Fasan. Ungefär vid Ängelholm dök han upp på motorvägen från ingenstans. Mitt i en desperat version av Idas sommarvisa. PANG! När vi stannade vid en mack utanför Malmö för att trösta Ludvig, som var galen i bilen, upptäckte vi att det dessutom var en efterhängsen jävel. Mr Fasan satt kvar på grillen! (Det finns äckliga bilder som jag återkommer med senare). Eftersom vaken jag eller de andra passagerarna är så förtjusta i mosad fasan så lät vi honom sitta kvar och körde igen. En vänlig själ vi mötte stoppade oss, fick mig att veva ner rutan, och sa - Du har en fasan på grillen. Som om det var vardagsmat. Fredrik tyckte att jag skulle svara med att fråga om det var dags att vända på den. Varför är man alldrig så snabbtänkt? I vilket fall som helst så är han borta nu. Vi ringde hit morfar Kronholm som tog hand om kroppen. Örk.