Då var det igång. Femminutersmetoden...

Usch, vad det gör ont i mitt hjärta. Och ändå vet jag att det bara är som han är arg. Vi är inne på tjugonde minuten. Men jag har kör tpå lite kortare intervaller än fem minuter. Snarare två. Jag är livrädd att han ska lyckas slänga sig ur sängen. Han klättrade upp på täcket som en liten pall så det fick jag ta bort.

Innan idag lärde han sig att klättra upp i soffan själv. Jag vet inte om jag längre är så nöjd med alla hans framsteg. Min underbaraste gosse.