Idag har vi sökt dagisplats till Ludvig. Behöver jag säga mer? Ska vår lilla bebis börja på dagis? Vem har bestämt att alla barn måste bli stora. Kunde inte några, Ludvig i alla fall, få fortsätta att  vara mammas lilla, superlilla bebis för alltid. Sedan vi började planera för dagis har ångesten liksom smugit sig på lite grann och antagligen nått sin kulmen denna vecka. Jag har gjort allt i min makt för att intala mig att Ludvig ÄR en bebis som inte behöver börja på dagis. Satte honom i babysittern (som vi för ganska längesedan satte undan) häromdagen. Det var väldigt sött och jag gillade verkligen den synen. Men när killen kravlar sig upp, sätter sig käpprak och sen försöker klättra ur den kastades jag tilllbaka till verkligheten och min stora, duktiga pojke. MEN! Det var ett tappert försök...