Jag kunde aldrig ana att jag skulle bli den hönsmamma jag är idag. Eller rättare sagt, så var jag ganska säker på att jag inte skulle bli det. Men nu har nyss varit inne och tittat på Ludvig (igen) så att allt är okej. Han har ju ändå runt 38 i temp och är lite snuvig. I mitt huvud har jga lite olika tänkbara scenarion när jag lämnar soffan

1. Han ligger i sängen livlös och har av oförklarlig anledning slutat andas
2. Han är blå i ansiktet och har fragda runt munnen eftersom han feberkrampar
3. Han har flutit bort i en svettpöl eftersom febern gått ner
4. han ligger och sover. Rosslar lite i näsan av snor, men annars lugnt.

Oftast är det nummer 4 jag upptäcker när jag kommer in i rummet. Trots det är det alltid nr 1 och 2 jag tänker på mest. Igår höllt han på att äta sig ur sängen bara och låg med en spjäla i munnen. Men verkade må bra för övrigt.
Men det jag undrar är i alla fall bara, Blir oron lättare att hantera med barn nummer två?