25 år gammal och ändå håller Fredrik på att ordna med barnvakter till mig. Eller sjukvakter. Efter morgonens incident (eller den tillsammans med de senaste veckorna) får jag inte lov att vara ensam för honom.
Jag skulle gå upp och göra välling till Ludvig när han vaknade men mitt i allt kändes det som att han blev 200 kg tung och min kropp blev seg som kåda. Jag fick snällt sätta mig på golvet med Ludvig bredvid mig och ropa på mannen. Varenda svettpor öppnades nog och jag kände mig som en urvriden disktrasa.

Fredrik stannade hemma från jobb idag och blir nog hemma resten av veckan. Som tur är har vi föräldradagar han kan ta ut. Dagens uppdrag har varit att jaga sjukhuset för att få en tid till läkaren. När blev mitt liv såhär?
Jag är inte en sån som är sjuk. Jag vill inte må dåligt.