Igår var vi i Malmö för en liten reunion med min gamla gymnasieklass. Det blev tokigt. Jag var inte hemma förrän på morgonkvisten och Ludvig vaknade tio minuter efter att jag kommit hem. Men moster tog hand om honom ett tag sen fick han följa med pappa på innebandyträning.

Nu mår jag ungefär som man kan tänka sig efter en helkväll, inte helt hundra. Men det är bara att ladda om inför kvällens äventyr. Mia och Camillas avskedsfest väntar. Jag är inte riktigt van vid ett sånt tempo nuförtiden.

Det var i alla fall intressant att se alla igår. Miggan och Susan var hemma på middag innan och jag hoppas att vi kommer att ses fler gånger. Annars kändes det när man såg en del att det inte hade hänt så mycket (men vem är jag att döma?), andra kom jag knappt ihåg.

Vi hade pratat om det innan hur det skulle bli. Antagligen är det lätt när man inte setts på länge att man faller tillbaka i gamla roller och beteenden. Vi känner ju inte längre varandra och det vi har gemensamt är tiden då. Att försöka lära känna tjugo personer igen, under en kväll, känns lite mycket.
Well, well.... En del roliga återseende blev det i alla fall.