Jag håller på att bli galen av tejpen som håller fast EKG-sladdarna på min kropp. Under två dygn registreras all aktivitet och sedan ska någon stackare roa sig med att titta igenom alla timmars hjärtarbete.

Idag har vi fått vår nya säng. Jag undrar lite över varför jag inte ligger nerbäddad i den just nu. Kanske jag borde göra något åt det.
Världens finaste Ludvig ligger och sover. Jag kan sakna honom så otroligt mycket på kvällarna när han lagt sig. Helst av allt skulle jag vilja gå och ta upp honom i min famn och lukta på hans hår. Han luktar så gott. När jag snusar i nacken är huden så len att jag knappt känner den mot mina läppar.
Ibland när jag myser med honom börjar tårarna rinna utan att jag kan styra över det.
Jag är så lycklig.
Att så mycket känslor kan finnas inom en människa är otroligt. Det är inte konstigt att det svämmar över ibland.

Så är väl tillvaron för mig just nu.
Tusen tankar och några fler snurrar i mitt huvud. Att vara mammaledig och få tid till eftertanke har nog inte varit bra för mig. Vad vill jag göra med mitt liv? Vad kan jag göra?
Så länge jag kan minnas har allt sprungit på i full fart. Det känns som att allt jag gjort har varit av en slump (som antagligen för alla andra). Jag känner att det kanske skulle varit mer genomtänkt.

Lycklig är jag i alla fall som har så otroligt fina människor omkring mig. Vad skulle jag gjort utan er?