Jag håller på att bli galen av tejpen som håller fast EKG-sladdarna på min kropp. Under två dygn registreras all aktivitet och sedan ska någon stackare roa sig med att titta igenom alla timmars hjärtarbete.

Idag har vi fått vår nya säng. Jag undrar lite över varför jag inte ligger nerbäddad i den just nu. Kanske jag borde göra något åt det.
Världens finaste Ludvig ligger och sover. Jag kan sakna honom så otroligt mycket på kvällarna när han lagt sig. Helst av allt skulle jag vilja gå och ta upp honom i min famn och lukta på hans hår. Han luktar så gott. När jag snusar i nacken är huden så len att jag knappt känner den mot mina läppar.
Ibland när jag myser med honom börjar tårarna rinna utan att jag kan styra över det.
Jag är så lycklig.
Att så mycket känslor kan finnas inom en människa är otroligt. Det är inte konstigt att det svämmar över ibland.