Igår ringde dagis till mitt jobb på eftermiddagen och berättade att Ludvig var hysteriskt ledsen och hade varit så hela dagen från och till. Hur förkrossande känns inte det när man står med pyttebemanning på jobb och nästan omöjligt kan lämna. Jag ringde superMosse som fick rycka in och hämta honom meddetsamma.
Idag när jag lämnade honom blev han också fruktansvärt ledsen. Om det går så träffar det mer rakt i hjärtat nu när han nu kan uttrycka sig lite mer. "Mamma inte jobba. Guggi följa meeed..." Jag grinade nog lika mycket som honom när jag körde därifrån. Jag tog med hans favoritbok hemifrån idag och att läsa den hade hjälpt en liten stund i alla fall.
Idag hämtar morbror och förhoppningsvis börjar han snart vänja sig vid vardagslivet igen.

Mitt mammahjärta blöder