Här bor Ludvig! När lekrummet var hyffsat iordning bestämde vi oss hastigt och lustigt för att han skulle sova där inne tills hans rum på ovanvåningen är klart. Det finns liksom ingen riktig tidsplan för det. Så alldeles nu ligger han och sover alldeles ensam i sitt nya rum.

I söndags kom Carro med bullar och sällskapade oss till frukost. När vi var mätta blev vi alla (okej, inte Fredrik egentligen men han hade inget val) väldigt sugna på en utflykt. Jag fick bestämma, så det bar av mot Ikea för att köpa ett skoställ till tvättstugan. Hem kom vi med grejer till Ludvigs lekrum.  Tack vare Patric och Sofie kom vi hem =) Väl ute på parkeringen insåg vi att vi inte fick in bokhyllan i bilen, och vips, så stod de där som räddande änglar med stor baklucka.




På kvällen kom Madde också förbi en sväng så jag satte henne och Carro i arbete med att släpa ut en massa saker i garaget så att vi kunde få upp de nya. Sedan byggde vi bokhylla. Oj, vad svårt det var när man inte fick väsnas. Ludvig hade ju somnat i rummet intill. Så vi tog fram den lilla hammaren och satte igång.





Vi tog till alla knep för att lyckas med bygget. En del satsade på jobbhäng. Andra på att brösta upp sig (vilket ledde till tillplattning tillslut). Och riktigt lyckliga blev vi när vi, mitt i natten, var färdiga.

Idag har jag och Ludvig spenderat dagen med bror och hans tjej och deras vänner. Hur trevligt som helst har det varit. Dessutom hade vi tur med vädret. Aningens kallt för Ludvig att bada bara. Att spana in djuren var kul. Getterna var inte ett dugg skygga, utan kom fram och nafsades.



 

Ludvig och Annika bondade ordentligt idag. Och vi fick se att det visst kan tänkas att Ludvig får kusiner så småningom. De lyckades till och med tillfredsställa två barn.



( Jo, Ludvig hade en tröja tidigare som matchade strumporna)


*Turturduvor*

Idag har vi varit på lite cykelturer. Det är underbart att kunna slänga upp Ludvig på pakethållaren (naturligtvis i barnsits) och fara iväg. Vi crashade moster och morfar på jobb och bjöd på lite frukost. Eftersom de inte alltid har fullt upp i semestertider hann de underhålla oss en stund. Ludvig fick till och med åka truck med morfar. När vi syklade hem somnade Ludvig på cykeln. Det var totalt omöjligt att förska hålla honom vaken. Det känns inte jättebra när huvudet hänger och slänger som en sjuårings lösa mjölktand när vi skumpar fram. Kanske man skulle satsat på Sleepy-varianten som går att fälla.



Igår träffade vi faster för en fika på stan. Efter det spanade vi in lite fåglar i parken.

Sista dagen på Fredriks semester. Vi borde ta tillvara på den ordentligt och hitta på något roligt. Men vädret är inte så lockande och så blev jag inkallad till ett möte klockan fem i eftermiddag. Det kallar jag framförhållning, det. Just nu vilar Ludvig och hans far var inte så svår att slockna på soffan. Jag borde passa på att ta mig in i duschen.



Världens sötaste Ludvig efter att han möblerat om i sängen igår.

Somnade min son efter trettio minuters metodande? Helt plötsligt blev det knäpp tyst. Sedan ett litet efterskalv. Tystnad igen.
Efter några minuter vågade jag mig bort för att se efter så att han levde. Och är ligger världens sötaste Ludvig och sover med rumpan i vädret och huvudet i fotändan.

Jag var ju beredd på tre timmars maraton eller nåt. Men jag klagar inte. Absolut inte.

Då var det igång. Femminutersmetoden...

Usch, vad det gör ont i mitt hjärta. Och ändå vet jag att det bara är som han är arg. Vi är inne på tjugonde minuten. Men jag har kör tpå lite kortare intervaller än fem minuter. Snarare två. Jag är livrädd att han ska lyckas slänga sig ur sängen. Han klättrade upp på täcket som en liten pall så det fick jag ta bort.

Innan idag lärde han sig att klättra upp i soffan själv. Jag vet inte om jag längre är så nöjd med alla hans framsteg. Min underbaraste gosse.

Ta mig härifrån! Jag vill ta hela butiken med mig hem. Har packat upp underbara träleksaker och supercoola badleksaker idag.
Det är tur att min börs är tom redan, annars hade den definitivt varit det innan jag är härifrån. Dessutom har ju mannen fått för sig att byta bil. Även om jag tycker att idén är ganska tokig så måste jag erkänna att den lockar mig lite. Jag har inte haft så väldas mycket tur med den vi har nu. Eller vad sägs om en fasan i grillen, en fågel i vindrutan och en blomkruka i bakskärmen?

Idag har jag gjort debut på Bejbi Bejbi. Det gick nog ganska bra tror jag. Och jag är inte ett dugg bitter över att jag fick vara inomhus hela dagen efter en helg med regn, vind och kyla. Skulle det ändå tränga igenom lite sådana känslor så tänker jag på att jag sålde min första vagn idag, så känns det fort lite bättre. En aning stolt är jag. Även om jag telefonterroriserade Anna och Niklas under dagen...
Idag kom det in en massa fina träleksaker och lite annat kul. Det ska bli roligt att kika mer på det imorgon. Lite farligt att jobba på ett sånt ställe. Jag vill ju köpa allt.

 



  







  

När jag precis börjat se lite fram emot att börja jobba träffade jag arbetskamraterna och fick höra en massa tråkigheter. Nu funderar jag på att börja sälja strumpor eller nåt. Nyligen hade ledningen kallat till ekonomimöte på avdelningen. Inga vikarier får förlängt. De har öppnat upp fyra extra vårdplatser på avdelningen (endast för sommaren heter det, men jag vet inte om någon tror på det) och minskar på personalen. I och med att det blir mindre folk måste vi som är där jobba mer helger. På tio veckor jobbar vi fem, varav den ena bara är ett pass. Varannan helg! Men misströsta inte, ni får ju extra lediga dagar i veckorna...

Så nu ska jag gnälla rumpan av mig i en eller två veckor. Sen får jag väl ruska av mig bitterheten och gilla läget.

Nu är vi hemma igen efter en härlig semestervecka. Resan med Ludvig gick över förväntan, han har skött sig exemplariskt. För det mesta. Dessutom har han börjat gå. Krypa är numera för bebisar. Och så har han fått två tänder. 
Ludvig har älskat att bada i poolen och har jagat bort alla tjejer han, kanske lite väl framfusigt, försökt ragga på.
För alla som inte varit i Marmaris kan jag varmt rekommendera stället. Naturen är helt underbar med alla grönskande berg som omger staden. Hamnen med alla restauranger är hur mysig som helst om kvällarna att srosa runt i på kvällarna. Det har Ludvig tyckt mycket om. Så mycket att han vägrat somna i vagnen alla kvällar, med rädsla för att missa något spännande.

Igår var det Petra och Jadrankos stora dag. Nu är de gifta. Vigseln i trädgården var jättefin och brudparet såg ut som prin och prinsessa. Sedan blev det fest med god mat, trevligt sällskap och mycket skaka rumpa.
Just nu sitter jag och saknar Ludvig som är hos farmor och farfar. Men mest av allt är jag kanske hungrig...