Idag är det min dag! Ludvig firade mig genom att vara en solstråle hela dagen. I alla fall fram till nattning. Hans pappa hade hjälpt honom att fixa en present också. Morsan (Ludvigs. Bara Ludvigs, hon är inte mamma till Carro) ska få lite behandlingar när det bär av till spa. Lite massage med heta stenar och en avkopplande (?!) stund på spikmattan blir det. Nu ska vi bar få tummarna ur rumpan och boka en dag.

Det har varit en underbar dag. Sommaren är här! Vi plockade fram Ludvigs plaskpool och han fick bada utomhus för första gången. Han var helt i exstas, visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. Han kröp ner och upp ur poolen, studsade på rumpan och klappade händer.



När det var läggdags idag var lillen inte lika charmig som i badet. Det märktes direkt att han hade bestämt sig för att inte vilja somna. Men det ville jag att han skulle. Och som vanligt i sin säng. Det blev en kamp mellan två envisa som vanns av mig. Efter en timme och fyrtiofem minuter....

Igår var det 30-årsfest med åttiotalstema. Utan att egentligen minnas åttiotalet var jag och mannen ganska exalterade i veckan när vi förberedde våra outfits. Riktigt fina blev vi men jag kan nog inte säga att vi hade de roligaste kläderna. Det var många som verkligen hade gått in för uppgiften att spöka ut sig. Ganska tidigt kom det fram att de flesta killarna hade hittat sina plagg på Myrorna edans tjejerna fyndat på Gina Tricot. Intressant.

Nu har Carro fått nytt gips. Det gamla höllt på att ramla av när svullnaden lagt sig. Eftersom jag på något sätt blev utnämnd till hennes privatchaufför var det jag som följde med till sjukhuset. Och eftersom hon är av den lite svaga sorten fick jag stå vid britskanten och hålla handen när de skulle plocka bort stygnen från operationssåret. När läkaren kommer in i rummet säger han - Är det Carolin som är här? - Ja. - Och mamma?
MAMMA?!
Nä det var det inte. Var det de folk menade när de sa att jag såg lite mer kvinnlig ut i min nya frisyr...? Att jag ser ut som en tant.

Idag haar vi tagit ut moster på äventyr. Hon var i stan för första gången sen operationen. Strupen var alldeles torr och törstade efter kaffe, så det var bara till att trycka ner henne i rullstolen, putta lite fart på den och stryra mot fiket. Hon är för övrigt mycket söt där hon rullar fram. Efter detta bar det av till lasarettskampen där ANDIS bjöd på trevlig underhållning. Utklädda till provrör med både urin och blod var min avdelning den absolut bäst utklädda. Men juryn måste helt enkelt ha blivit mutad. Eftersom det började regna blev det ett kort pass i parken. Lotta och Tessan tittade in på Balders för en kopp kaffe efteråt.

Nu väntar sängen. Ludvig är förkyld så det sprutar snor om honom så stackaren har lite svårt att sova. Det är så dumt också att han envisas med att stoppa in nappen i munnen när han inte kan andas genom näsan. Och trots att han låter som om min pappa skulle ha sprungit ett maratonlopp, efter en halv minut, så stoppar han in den gång på gång.

Vår kille har en vilja av stål. Och redan har han förstått att man kan prova att skrika sig till det man vill ha. Men vi försöker stå på oss. Det är minsann inte det lättaste att uppfostra barn. Man är inte så tuff när man går i allt hela tiden. Man är inte så tuff när man ine sovit en hel natt på evigheter och har ett barn som håller på att få tänder. Men vi försöker.
Häromdagen stängde jag dörren till sovrummet när Ludvig hela tiden kröp in där och hittade på dumheter. Det tyckte han inte om!



Nästa sekund är han världens sötaste älsklingsfis. Han är så rolig nu. Charmar oss till tusen med sina läten och egenpåhittade lekar. Fast fotfarande är hans bästa tittut. Det tröttnar han aldrig på. Nu när moster är gipsad ligger hon mest i soffan hemma hos oss. Då får Ludvig själv leka med henne.

Öppnade kalendern idag och insåg att det bara r sex veckor tills Ludvig fyller 1 år. Det är helt galet! Snart dags att börja planera barnkalas.
Idag har Ludvigs simpolare varit över på eftermiddagsfika. Det var riktigt trevligt. Barnen tycker verkligen om varandra och föräldrarna gillar att fika. Men nu är jag helt slut. Sex barn under ett år stjäler en del energi.

1. Tycka synd om Carro som blev opererad igår.

2. Ta hand om Carro som blev opererad igår. Har redan hämtat henne på sjukhuset. Det är inte så lätt som man tror att köra en sumpig rullstol samtidigt som man bär en 10-kilos bebis. Det är inte heller så lätt som man tror att få in en person som har gips, från ankeln upp till låret, i en bil. Desto lättare är det att hålla håret när denna person kräker på väg från bilen och in, att bädda ner henne och att köpa glass till henne.

3. Rocka benen av mig på kvällens klinikfest!

Igår var vi hos LilleLudvig och blev bjudna på picnic i trädgården. Det var hur härligt som helst. Idag hälsade vi på faster när hennes klass hade idrottsdag. Ludvig älskade att titta på barnen när de hoppade längdhopp. Och han älskade lunchrasten. Hans första idrottsdag var helt enkelt lyckad!

Idag kom moster äntligen hem från sin semester! Ludvig har saknat henne tusen, och jag också. Hon är verkligen vår favorit. Ludvig blev jätteglad över att se henne och kröp sitt snabbaste fram till henne direkt. Sen efter en stunds kramkalas verkade det nästan som han var lite putt och dissade henne en stund. Men efter lite bus och mostertrix glömde han det igen. Nu ligger de och vilar middag tillsammans.

När Fredrik bestämde (ja, för på den punkten hade jag inget att säga till om) att vi skulle bygga uterum var jag ganska skeptisk. Jag trodde inte att man skulle använda det så mycket och att det mest skulle samla skräp. Under tiden har det visat sig att vi haft ganska mycket nytta av det, framförallt när vi har gäster. Nu har Fredrik fixat till det mesta som väntade på att fixas så nu ska vi börja pimpa det lite.
Jag håller på att bli förälskad! Upp över öronen.
Dessutom har jag insett att Bono tar alldeles för liten plats på den här sidan. Han är ju vår första bebis. Men sen Ludvig kom har han fått stå åt sidan lite, stackarn.

Jag tror att Ludvig har haft sin första barnsjukdom. Antagligen kan vi bocka av tredagarsfeber från listan. Efter att febern försvunnit blev han alldeles prickig på kroppen. Men det är inget han verkar besvärad av. Idag har  varit en riktig gammeldag. Har hängt med mormor, morfar och farmor, farfar hela dagen. Ludvig har varit mycket trött men vägrat att sova. Ungefär som vanligt...
Nätterna i helgen har varit inte alls roliga. Han har varknat tusen och en gånger tills han fått välling vid tvåtiden och efter det har han i alla fall sovit fram till sex ungefär. Jag hoppas att det är alla tänderna =). Hur många tänder får de nu såhär i början? Det känns som att Ludvig är ganska svullen i hela tandköttet. Är det som han har tuggat på för mycket konstiga grejer eller är det retning från tänderna som vill ut?

Idag vaknade Ludvig upp feberfri!! Tjihoo.
Men han verkar fortfarande lite trött och tagen. Nu sover han och jag sitter och väntar på Tessan som kommer med bullar från Farmor Elsas. Det ska bli gott.
Tydligen har hon så mycket skvaller att hon håller på att spricka. Det törstar jag efter som går hemma och mest pratar feber och bajskonsistens annars. Uppmanade henne att skriva en lista så att hon inte glömmer något. Jag hoppas hon gjort det.

Ludvig har fortfarande feber. Något annat verkar inte vara fel på honom. Men han är trött. Sover massor om dagarna (jämförelsevis) och blir lätt gnällig. Inatt var det inget roligt. Vi var vakna ganska mycket. Vid tolv var gossen brännhet och kindera såg ut som  siamesiska stoppljus. Termometern visade 38.4. Jag tror att den ljög. Så här kokandes och gnyende har han inte varit innan då han haft feber. Han fick i alla fall Panodil och pyjamasen åkte av. Efter en stund kändes han normal igen och efter två timmar somnade han. Det var skönt att jag i förmiddags kunde ta en liten powernap på 1 timme och 45 minuter tillsammans med Ludvig. Stackars mannen har det värre som måte jobba hela dagen ändå. Har jag förresten berättat att jag älskar honom? Att han är den bästa?

Ludvig är sjuk. Han har feber. Hela dagen har han varit gnällig och klängig. Har inte släppt mig ur sikte. Eller ens räckhåll. Vänta... Har jag ens varit på toaletten sen Fredrik åkte till jobb i morse? Tror inte det. Det är illa.
Nu sover plutten i alla fall. Jag trodde han skulle vara uppe halva natten eftersom han sovit så mycket på dagen idag. Nästan tre timmar. Men han somnade till och med lite tidigare än vanligt den stackaren. Hoppas att Panodilen har bra effekt så att han kan sova bra inatt (Ja. Jag försöker lura mig själv).

Jag tror att jag har kommit på att Ludvig ska satsa på någon karateliknande sport i alla fall. Fick mig en riktig kick över käken när jag skulle ta tempen på honom.

Man kan inte vara bra på allt samtidigt. Just nu är jag verkligen inte bra på att blogga. Vädert har varit alldeles för fint och sällskapet bättre än datorn. Helgen har bara sprungit förbi. Men nu regnar det äntligen så att jag kan uppdatera lite. Jag och mannen har varit väldigt flitiga i helgen. Efter tevligt valborgsfirande med grillning och massor utav skaka rumpa var vi helt redo för att ta oss an resten av helgen som riktiga familjesvenssons-i-en-trevlig-förortsidyll-på-försommaren. Jag har slängt ut täckbark i häckrabatten. Att "slänga ut" är kanske fel uttryck. Att släpa på 12 stycken femtioliters säckar har gett mig värk lite här och var. Det var dessutom bara på en tredjedel av tomtgränsen... Jag har dessutom grävt en ny rabatt där det nu bor en vinbärs- och en krusbärsbuske. Be för dem.
Fredrik har tagit sig an uterummet och gjort klart den murade väggen som stått ofärdig sedan julen -07. Det är galet vad man snabbt vänjer sig själv vid sådant som egentligen inte är okej.

Idag var vi monstereffektiva när Ludvig sov middag. Fredrik putsade alla fönster i huset (okej, han tjuvstartade lite) och jag storstädade. Torkade golv och allt. Nu känns det hur härligt som helst att bo på Balders.