Torsdag
Imorgon bär det av till dagis igen. Jag tycker att det ska bli ganska roligt att komma tillbaka till jobb också. Det är något visst med att jobba på fredagar. Alla är glada och förväntasfulla inför helgen, och helgen blir så mycket mer ledig när man jobbat på fredagen. Men det absolut bästa är såklart fredagsfrukosten. Det är för den jag stiger upp på morgonen.
Nu borde det bli lite kvalitetstid med mannen, som imorgon lämnar mig för Budapest.
Söndag
Efter en lugn morgon med frukost tillsammans med hela familjen (det är inte varje dag det inte) så gick jag och Ludvig ut i solen en stund. Försökte kratta bort all singel från uppfarten som under vintern hamnat på gräsmattan då vi skottat, men jag insåg snart att det var näst intill omöjligt. Eller i alla fall mycket tråkigt.
Så istället gick vi till lekplatsen och träffade en ny kompis från området. Till min bestörtning insåg jag att Ludvig lärt sig klättra upp till rutchkanan alldeles själv. Är han så stor? Såklart blir jag lite stolt också.
När näsorna var härligt tomteröda och rann värre än niagarafallen vandrade vi hemåt för lite omelettlunch. Sedan vilade vi alla tre middag i vår säng.
Eftermiddagen bjöd på lite bus och dessutom lyckades jag muta ut mannen på en promenad. Nu har vi svullat i oss lite pizza och jäser i soffan. En kopp kaffe smakade riktigt bra efter en kort calicipaus i drickandet.
Sammanfattning: Underbara söndag
Fredag med Mr calici som sällskap
Idag har jag haft tid att bara finnas och fundera lite. Så mycket snurrar inom mig som jag vill få ut. Jag vet inte var jag ska börja eller egentligen vad jag vill få ut men jag provar.
Mitt liv har förändrats otroligt mycket sen i höstas. Eller egentligen kanske mest mina tankar.
Så länge jag kan minnas har jag alltid varit igång i full fart. Jobb, skola, vänner och sport. Att mitt dygn bara haft 24 timmar är jag tveksam till. Jag har alltid kommit på nya saker jag vill göra, lära mig. Alltid strävat efter något mer. Som nybliven mamma skulle jag ta mig ut varje dag och helst ha almanackan fullspäckad med fika och babyakiviteter. Livet skulle flyta på precis som vanligt fast med en liten Ludvig som släpades med. När det blev dags att börja jobba tog jag genast på mig mina gamla ansvarsområden och gärna lite extrapass.
Jag har funderat mycket på min egen mamma. Jag vill ju verkligen vara en lika bra mamma som hon. All den trygghet och kärlek hon gett mig vill jag föra vidare till Ludvig. När hon fick oss blev hon mamma. Visst jobbade hon heltid, men inte tusan kämpade hon med en massa krav om att se piffig ut, inte missa en enda tillställning eller att känna sig tvingad att vara lika social som tidigare. Jag vill inte inbilla mig det i alla fall.
Den senast tiden har jag dragit ner på tempot. Jag mår inte längre väldigt dåligt av att tacka nej till ett extra arbetspass (okej, jag har gjort det en gång och fick liiite on i magen. Men jag övar.) eller en träff med en bekant. Jag vill gärna tro att jag blivit lite bättre på att tänka på mig själv och min familj. Jag vill tro att jag insett att jag inte behöver vara samma energiska Camilla som jag varit tidigare. Nu finns det något viktigare som jag vill ge min energi. Fortfarande har jag en lång väg kvar att gå, men vardagen blir ju så mycket mer harmonisk om jag kan ta tillvara på den och inte bara stressa mig igenom. Jag vill njuta till fullo av Ludvig och all den glädje han ger oss.
