I helgen har det varit marknad i stan. I år slog jag nog rekord i att tillbringa minst tid där. I fredags blev det en lunch med Annika och hennes mamma. I lördags var familjen nere en snabbis innan innebandy, fest och annat pyssel. Ludvig åkte karusell för första gången. Han tyckte att det var lajbans och var hur stolt som helst när han fick vinka till pappa varv efter varv.





Ludvig tyckte att det var tråkigt när pappa var en sömntuta igår. Han sprang in i sovrummet hela tiden och försökte väcka honom.

När Ludvig är världens sötaste kille som charmar alla som kommer i hans väg så glömmer jag lätt hur jag kände det imorse och inatt. Nu sitter jag här i min ensamhet och hoppas (det slutar man ju aldrig att göra) att han kanske, kanske kan chocka oss och sova hela natten. Jag fantiserar om att jag vaknar klockan sju imorgonbitti och är totalt utvilad. Inga ömma axlar heller eftersom Fredrik masserar mig ikväll.

*Poff* Så vaknar jag igen och inser att det nog inte kommer att hända. Fast massagen ska jag nog fixa när han kommer hem från sitt möte.



 

Det är inte okej att en tredjedel av min familj tycker att det är morgon klockan fem. Det är absolut inte heller okej att innan det vara vaken två timmar under natten.

Jag bli galen! Varför kan han inte bara sova? Vad gör vi för fel? Många säger att det kommer bli bättre när han börjar på dagis eftersom han kommer att vara tröttare då. Men han är väldigt trött redan nu. Han har alltid varit mer aktiv än sina jämngamla kompisar. När han varit uppe såhär tidigt börjar han bli trött redan vid nio men jag håller honom vaken till lunch för att det inte ska bli tokigt med middagsvilan. Sen sover han en timme, enochenhalv. På eftermiddagen är han trött vid fyratiden och sen däckar han klockan 7.
Tips någon? Jag är desperat.

Idag satt vi i vardagsrummet och slappade. Ludvig behövde underhållas så jag sa:

-Ludvig, kan du gå in på ditt rum och hämta en bok så att vi kan läsa?

När han tittar på mig med sina underbara ögon undrar jag vad han tänker. Iväg knallar han i alla fall och kommer tillbaka med sin nya bok om djuren på bondgården.
Vi läser den.

Då har den första stackars kräftan slunkit ner i min hals. I fredags ställdes det till med en liten kräftskiva på Balders. Det var mycket trevligt. Annika (som även går under namnet The feeder) lyckades få mig att smaka kräftan. Först tyckte hon att jag skulle trycka i mig en hel kropp som var ungefär i storlek med King Kong. Men när jag försökte bita i den sega varelsen med ormskinnsytterhölje var det som om något inom mig skrek stopp. Det gick helt enkelt inte. Två klor senare känner jag ändå att jag stolt kan kalla mig kräftätare. Nästa år får de kanske se upp i dammen.

Ikväll tog jag och Fredrik oss an trädgården när Ludvig somnat. Den börjar bli redo för hösten. Morötter och lök är skördat och landet är rensat och fint. Nu är det bara jag som ska bearbetas inför stundande tid. Idag inså jag att det är precis en månad kvar till Ludvigs inskolning på dagis börjar. Det går liksom inte att bromsa.

Busar lite och skriver en snabbis från jobb.

Av någon konstig anledning trivs jag så bra här. Carro skulle vara barnvakt idag och få mysa med Ludvig men hon har blivit sjuk. Man skulle nästan kunna säga att hon varit jättesjuk. Men idag har hon varit hos doktorn och fått supermedicin. Mina diagnoser om hjärnblödning, snabbväxande tumörer och hjärnhinneinflammation verkar inte stämma. Inte sjukvårdsupplysningens tips om svininfluensan heller för den delen. I alla fall så var det på vippen att jag inte kunde jobba idag på grund av sjukdomen. Men Fredrik hade lugnt på jobb och tog en pappaledig dag. Han och Ludvig skulle ta en sväng på stan och han fick lite tips om vad man skulle göra där för att passsa in bland de föräldralediga.

Igår skjutsade jag bror min till sjukhuset för en mindre operation. Kollade till honom på kvällen och han verkade må bra. Med andra ord skrivs det nya kapitel i den omtalade boken Kronholms- sjukhuset tur och retur

En glad nyhet är att Carro har fått en lägenhet. Den 1 september flyttar hon, officiellt, hemifrån.

Mitt mammahjärta värker. Ludvig har varit världens sjukaste idag. Nästan i alla fall....

Var på vårdcentralen i förmiddags. Han var röd och prickig i halsen. Har strax över trettionio graders feber och har hängt i min famn i princip hela dagen, men eftersom halsprovet var negativt ville doktorn inte kolla ett crp. "Han mår ju bra annars. Han kommer snart att bli förkyld så ge honom näsdroppar förebyggande". Jovisst!

Eftersom han två- tre timmar efter alvedonen blir stekhet och slö som en pannkaka igen pratade jag med sjukvårdsupplysningen ikväll om hur mycket man får överdosera paracetamol till bebisar (ja, jag ytnyttjar sjukvården till fullo). Den kvinnan tyckte att jag, istället för att ge läkemedel, skulle duscha av Ludvig i ljummet vatten. Även mitt i natten. Man ska bespara våra barn kemikalier.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om råden jag fått idag. Jag vet inte vad jag hade velat höra egentligen, men jag tror inte att det var det här i alla fall. Näsdroppar innan förkylning ratade jag direkt. Ljummet bad testade jag innan jag la prinsen i säng och tio minuter senare kunde man igen steka ägg på hans kropp. Han fick alvedon.

Nu sover prinsen och jag vill helst sitta och titta på honom. Men det hjälpte inte igår så....

Ludvig läste morgontidning igår. Som en stor kille satt han på trappan och gjorde det.




Idag är stackars Ludvig sjuk. Har feber och är hängig. Som vanligt när han har en fis på tvären så sitter jag på nålar. Skulle helst av allt vilja sitta och titta på honom hela tiden när han sover. Fast jag inser ju att det inte tjänar något till. Han kommer antagligen inte att bli frisk av det. Men han är ganska snabbandad. Jag har räknat andetagen några gånger. Vad det nu är bra för. Kanske man skulle ringa sjukvårdsupplysningen. Fast jag vet ju vad de frågar. Och jag vet att mina svar leder till att de säger "det är ingen fara, avvakta ett par dagar och se hur det blir". Jag vet ju det....
Jag trodde aldrig att jag skulle bli såhär som mamma. Men det har jag uppenbarligen blivit. Och det är jobbigt. För jag vet ju att min oro för det mesta är obefogad.

Ludvig har fått den bästa presenten någonsin. En gräsklippare fick han av lilleLudde. Idag har har och morfar klippt ikapp.




Vi var och såg U2 i Göteborg i bitande kyla. Som väl var hade vi packat med jackor, sjalar och varma tröjor.




Ludvig har busat med fjällan och blivit klippt av hennes mamma. det gick hur bra som helst när man fick titta på Iggle Piggle under tiden.




Underbara, efterlängtade Viktor har tittat ut.



I helgen var vi i Båstad för lite strandhäng, innebandy och trevligt umgänge.

Har varit otroligt dålig på att uppdatera på sistone. Jag har varken haft tid eller lust. Nu tror jag att i alla fall lusten är tillbaka. Sommarens alla planer börjar också bli avbockade. I och för sig ersätts de av innebandy, styrelsejobb, vanligt jobb och dagisliv. Så jag tiden borde nog bara bli mindre fri.