Idag är vi uppe tidigt för att kunna njuta av sista dagen på mammaledigheten (Eller..?)
Har varit vaken sen tjugo i fem då Ludvig bestämde sig för att äta och smutsa ner blöjan lite. Sen lyckades han slumra lite till och precis när jag skulle somna om vaknar jag av en karatespark rakt över halsen.

Imorgon börjar Ludvig på dagis. Det är helt tokigt. Inte skulle han bli så stor. I alla fall inte såhär snabbt. Det bästa med detta är att Fredrik är ledig en vecka för att  vara med på inskolningen, så vi får nästan lite semester tillsammans.

Det är lite läskigt när man tänker på hur många beslut man fattar i livet som påverkar ens framtid. En del är stora och får direkt konsekvenser som förändrar eller inte förändrar livssituationen. Andra beslut tänker man kanske inte så mycket på i stunden de tas men kan ändå ha spelat en stor roll i hur livet ser ut idag.

Självklart skulle man, när man tänker tillbaka, ha agerat annorlunda i många situationer om man fått vara med om dem igen idag. Men det är väl så livet fungerar. Erfarenheter gör oss klokare. Fast kanske inte bara klokare, en del saker man går igenom gör en rädd, feg eller kanske modigare.

Jag vill gärna tro att jag inte låter mig påverkas så mycket. Men så är det nog inte. Inte för någon. Fast visst är det så att allt sker av en mening?




Ps. Tack Anna för att du finns!

Igår var vi i Malmö för en liten reunion med min gamla gymnasieklass. Det blev tokigt. Jag var inte hemma förrän på morgonkvisten och Ludvig vaknade tio minuter efter att jag kommit hem. Men moster tog hand om honom ett tag sen fick han följa med pappa på innebandyträning.

Nu mår jag ungefär som man kan tänka sig efter en helkväll, inte helt hundra. Men det är bara att ladda om inför kvällens äventyr. Mia och Camillas avskedsfest väntar. Jag är inte riktigt van vid ett sånt tempo nuförtiden.

Det var i alla fall intressant att se alla igår. Miggan och Susan var hemma på middag innan och jag hoppas att vi kommer att ses fler gånger. Annars kändes det när man såg en del att det inte hade hänt så mycket (men vem är jag att döma?), andra kom jag knappt ihåg.

Vi hade pratat om det innan hur det skulle bli. Antagligen är det lätt när man inte setts på länge att man faller tillbaka i gamla roller och beteenden. Vi känner ju inte längre varandra och det vi har gemensamt är tiden då. Att försöka lära känna tjugo personer igen, under en kväll, känns lite mycket.
Well, well.... En del roliga återseende blev det i alla fall.

Det är synd om våran plånbok också. Under tiden Bono var hos veterinären blev den rånad! Vilket samhälle vi lever i....

Bono har varit hos veterinären. Han gjorde illa sin klo för ett tag sedan och såret ville inte riktigt bli bra. När det började lukta illla blev det till att fara till doktorn.
Nu har han kommit hem med ett fint blått bandage och ny huvudbonad. Det jobbiga är att han inte inser att han är ungefär två decimeter bredare än vanligt. Han går in i alla väggar när han ska smyga runt hörn, hoppar in i stolar och fastnar  när han vill in under soffan. Stackars mise.

Det verkligen jobbiga är att vi, förutom att ha tratten på, ska hålla honom inomhus i ungefär en vecka. Efter inatt känner jag att det är näst intill ohållbart. Eftersom vi hade tid till veterinären i morse vågade vi inte släppa ut honom igårkväll. Han blev helt galen! Väckte Ludvig som sen inte vill somna om på nästan två timmar, och bara sprang runt och jamade. Usch, jag vill inte tänka på hur det ska bli. 

Idag behöver jag inte skriva något. Håll till godo med bilder från dagen.







Ps. Lägg till massor med kaffe.

Idag har vi träffat Lotta oh underbart söta lilla Viktor. Det som från början var tänkt som en eftermiddagsfika blev senare också middagsmys eftersom vi kom underfund med att vi båda två var manslösa. Eller jag hade min på ovanvåningen men det räknas ändå som att han är borta.

Viktor uppförde sig exemplariskt och hans mamma fick äta både fika och middag. Kanske hon fick slänga det i sig men det kan jag tycka hör till bebistiden. Den där koliken Lotta pratar om tror jag bara att hon hittar på. Jag blev riktigt bebissjuk så när mannen visar sig här nere får jag väl börja projekt övertala mannen att skaffa ett syskon. Ludvig är också väldigt intresserad av bebisar och klappade så fint på Viktor.

Kaffe och björnbärspaj gjorde min kväll.
Var hos Anna i fredags och pallade björnbären. Jag känner att det är lite min grej. Tänkte ta mig till farmor och farfar i veckan och fixa lite äpplen, päron och plommon.

Trots att Fredrik varit borta nästan hela dagen har det varit en väldigt bra söndag. Vi har myst med Mosse och testat en ny lekplats i regnet. Ibland är livet så underbart.

Idag är det en underbar lördag. De som känner min familj vet att vi har ganska mycket för oss på olika håll. Och även om vi är hemma så har vi ofta besök eftersom det är så populärt att hänga på Balders. Vilket är trevligt, förstås. Men de dagar vi får umgås bara familjen njuter jag av.

Igår hade jag och Fredrik fredagsmys när storhandlingen var avklarad och Ludvig somnat. Idag fick jag sovmorgon till strax innan åtta (ja, jag har ändrat mina perspektiv på sovvanor). Då tyckte Ludvig att det var dags för mig att stiga upp så han ställde si goch drog i min morgonrock som hänger på en krok bakom sovrumsdörren. Fast jag hade redan vaknat till litegrann när Fredrik jagade Ludvig på alla fyra och råmade som en ko.

Nu sover lillen igen och jag ska lämna datorn och passa på att njuta av ensamtid med mannen. Men jag antar att han tar över datorn när jag släpper den, så vi får se hur det blir med det. I eftermiddag bär det av på innebandy och senare är vi bjudna till Annika och Henrik.

Ända sedan Ludvig låg i magen och gick under namnet lillen har jag försökt bearbeta Fredrik.
 - Men EN klänning går väl bra?
 - Nähä... Men om den är blå då?
Som om en klännning eller en rosa kofta skulle göra honom någon skada. Men mannen är väldigt hård i den frågan. Jag har liksom börjat ge upp.
Men så idag, när jag var på Bejbi-Bejbi hittade jag något kul. En tröja som är i alla fall lite rosa som både jag och Fredrik tycker om. Äntligen!



Vi har myst med Anna och Alma hela dan idag. Förutom Ludvigs raseriutbrott som kommit då och då har det varit en väldigt mysig dag. Barnen leker så bra med varandra nu. Ludvig var väldigt slappig då han inte var arg. Kolla in Almas coola jeansleggings från Bejbi-Bejbi.

Idag har jag betett mig som om jag vore en riktig hurtbulle. Först cyklade jag till mamma för att äta frukost. Efter det syklade jag hem för att hämta vagnen och promenera till stan. Därefter gick jag till och med en omväg på vägen hem. Helt otroligt.
Jag vägde upp det med att äta lite kladdkaka till kvällskaffet.

Höstens projekt borde verkligen vara att komma i form. Typ jul -09, för jag borde inte vänta till beach -10. Frågan är bara vad jag ska ägna mig åt. Jag vet inte om jag kan hålla mig borta från innebandyn men frågan är om jag vill fastna i jag-måste-va-med-på-alla-träningar-och-matcher-träsket. Kanske man skulle prova friskis eller nåt? Tips?



Sötaste Ludvig skulle baka lite till sin favvomamma idag. Om ni undrar varför han ser lite ledsen ut så är det för att han inte riktigt vet hur han ska reagera när två vuxna (kanske det kan ha varit jag och Mosse) börjar gapskratta högt.

Idag är det precis två veckor kvar till vi ska börja skola in Ludvig på dagis. Det är galet. Egentligen finns det inte mer att säga om det men jag måste fråga vart tiden blivit av. Jag skulle ju vara hemma i evigheter. Det var nästan så att jag aldrig skulle börja jobba igen. Men nu ska jag det. Jag fick till och med brev från chefen igår med schema och så. Jag vet inte om jag är helt redo för det här.

Idag har det varit en intensiv dag. Efter att Ludvig vaknat 05.15 begav vi oss till Anna för frukost med sex härliga mamma/barn-par. I eftermiddgas var det babysim som kommit igång igen efter sommaren.
Nu är jag hur trött som helst men måste bara se lite idol innan jag hoppar i säng.

Förresten så får jag äntligen berätta om festen. Men det har Carro redan gjort så jag hänvisar till hennes sida.

Ludvig älskar dammsugaren. Den kan man inte ta fram utan att han ska hjälpa till. Det låter ju bra tänker ni säkert. Det är bara det att han suger på samma ställe i två timmar om man tillåter det. Jag hoppas att städlustan håller i sig när han blir lite större så att han kan sköta det på riktigt.



Idag väntade vi med att vara flitiga till Ludvig hade somnat. Sen har vi minsann putsat fönster och röjt lite. Riktigt härligt, skinande är det nu.