Badpojke

Jag fick inte jobba idag heller. Kollegorna ville inte ha mig där, vilket jag tyckte var lite taskigt. Men jag har njutit av dagen ändå. Det har ju varit underbart väder. Jag och Ludvig lekte i trädgården en stund. När jag först la ner honom på gräset lekte han säl en stund innan han insåg att det inte var livsfarligt att sätta händerna och knäna i gräset. Kvällsbadet blev ett riktigt skumbad. Killen har äntligen fattat att vatten är samma sak hemma som på badhuset och han är inte längre lika skeptisk till att bada hemma.



När det var läggdags insåg jag att Ludvig inte alls är så smart som jag trodde. Han hade inte alls fattat det där med att ändra klockan och trots att jag försökte föklara för honom envisades han med att hålla sig vaken. Mamma, klockan är bara typ sex. Jag ska inte sova nu!

Min älskling är hemma!!

Fredrik kom hem med Ludvig så att han kunde somna i sin egen säng. Nu är han tillbaka på kalaset och jag njuter av vetskapen att min älskling ligger i sovrummet. Han är så söt när han lägger sig på mage och kryper ihop till en liten boll när han ska somna.



Ludvig och pappa hade varit på stan idag. Pappa köpte en ny pyjamas efter att ha krängt på en lite för liten igår. Även faster Linda köpte fina presenter. En välbehövlig badrock och ett par ursnygga badshorts. Det roliga är att alla tre inköpen har jag spanat på och varit nära att köpa.

Rastlös

Övergiven av familjen hela dagen. Jag håller på att dö av rastlöshet. Nu mår jag ju bra men behandlas som en pestsmittad. Innan har jag ofta tänkt på hur det var förr när man bara kunde hänga hemma en hel dag utan att göra något särskilt. Jag har känt ibland att det skulle vara skönt med en sådan dag. Med Ludvig är det full rulle hela tiden och en massa mat, blöjor och sovningar som ska fixas. Och gud vad jag känner nu att jag älskar det.

Kom hem Ludvig! Låt mig byta blöja. Låt mig somna dig. Låt mig bli dödligt irriterad när du ska klättra på allt hela tiden.

Be en bön

Att Ludvig och Fredrik klarar sig från magsjuka. Fredrik hade väl inte gjort så mycket i och för sig men det blir ju ytterligare en möjlighet för Ludvig att bli smittad. Kände mig lite konstig igårkväll och vid halv sju bröt helvetet loss. Jag känner lite att vi måste ha någon obehaglig koppling till Almas sjukor. Det är andra gången som familjen Kronholm/Svensson drabbas av samma sjuka som Alma kort efter henne utan att vi träffats. Det är lustigt.

Idag mår jag i alla fall bättre. Ganska oförskämt bra egentligen med tanke på nattens händelser. Jag skulle vilja ta två Panodil bara men det tror jag inte riktigt att magen är redo för. Väntar in lite nyponsoppa som kommer med bud. Mannen och lillen gav sig av heifrån klockan sju imorse. Efter det har jag städat och vädrat och tvättat och städat och duschat. Nu kan en ren tjej vila i lugn och ro i en ren miljö. Här är nästan minusgrader eftersom jag gett mig tusan på att vädra ut varenda liten kräkbacill.

Fredag kväll - The place to be


Nej!

Det är  inte godmorgon när klockan är kvart över fem. Jag vet inte vem som har tutat i vår bebis det. Nu sitter jag och undrar varför jag inte passar på att sova när han gör det. För övrigt är jag också lite bitter över inställda planer ikväll och att jag inte är på jobb och äter fredagsfrulle. Där har ni morgonens status.

Igår bestämde vi äntligen med Anna och Martin att vi skulle ses ikväll. Det var längesedan vi träffades alla tillsammans. Ungefär en timme senare hör Anna av sig och berättar att Alma blivit sjuk. Stackars liten hade kräkt och kräkt och kräkt. Fredrik ringde nyss och rapporterade att det blivit lite bättre, så nu är jag lugnare. Det är inte roligt med magsjuka på så små barn. Usch!

Torsdag

Kan en drygt åtta månader gammal bebis vara suicidbenägen? Det känns lite sorgligt att tänka att Ludvig skulle vara så deprimerad. Jag tycker att han får ganska mycket kärlek. Mat och torra blöjor är vi också hyffsat bra på. Jag vet att han någon gång tyckt att han varit värd lite mer majskrokar. Men ändå.
Varje kväll och natt dunkar killen huvudet i spjälsängen så att hans mor blir tokig. På nätterna reser han sig utan att riktigt vakna och vinglar värre än än rattfull bilförare innan han till slut slänger sig in i spjälorna. Ibland med ansiktet först, ibland huvdet. En gång hittade jag honom liggandes i benändan, med huvudet bakåtvridet och med en spjäla i munnen. Det känns inte helt okej. Vad har vi gjort fel?

Dessutom....

Så fanns det ingen mjölk till förmiddagskaffet. Hittade en sötad sprutgrädde i kylen som fick duga.


Sätt ut mig på en åker

Låt mig tjäna som fågelskrämma. Där tror jag att jag hade kunnat göra nytta. Om det inte är för mycket begärt med önskemål hade det varit fint med ett jordgubbsplantage.

Den senaste tiden har jag känt mig skrutten. Så fort jag försöker göra mig fin känns det mest som ett patetiskt försök från en tant i 50-årskris. När jag inte försöker är det ännu värre. Igår tyckte jag dessutom att jag luktade illa. Håret är vad det är. Inga fina kläder har jag. I alla fall inte som sitter bra. Provade kläder igår med det sänker mig bara ännu mer. Med en hy vit som filmjölk och en kropp som en tioåring (förutom min gigantiskt breda bakdel) är det inte många kläder som gör sig.

Då har man gjort Entré

Kanske var det inte just mig Carro skulle ta med sig ut på äventyr. Kanske blev det inte bättre av att det var hon själv som var med heller. Men nu är vi lyckligt hemma i alla fall. Och vi (eller mest Carro kanske) har blivit mästare på att åka rulltrappa med barnvagn. Till och med så vågade hon åka  med barn i vagnen.
Första förvirringen kom redan när vi skulle ta hissen från parkeringshuset upp till GATUplan. Vi hittade ingen hissknapp som matchade vår destination. Till slut suckar en städar som följt med oss in i hissen lite och säger
- Nr 10 om ni ska till markplan.
Så klart! Varför fattade vi inte det? *Pling. Våning tio.*

Så var det med det

Snöstorm. Det är inte okej!

Är hemma hos mormor och moster nu. Fundrar på att köra en runda till Malmö och kolla in det nya varuhuset med Carro. Först ska en Ludvig, som vägrat sova förmiddag, äta och få ny blöja. En Emil ska rastas och en vagn ska hämtas. sen är vi redo för avfärd.

Säg Mamma!

Jag börjar fasa över att Ludvigs första ord är/kommer att bli pappa. Jag har inte fått grepp än om han säger det medvetet eller inte. I vilket fall som helst kommer han nog att göra de snart. Idag låg han och pratade en massa goja på skötbordet.

Jag: -Säg Mamma!
L: Stannar upp och tittar på mig som att jag är knäpp i huvudet.
J: Ler mitt största léende (fjäskléendet) - Mammaaa
L: Tystnad..... BAPPA!!!

Söndag kväll

Den här Millan är helt färdig! Ludvig vaknade 05.20 i morse och tyckte att det var en utmärkt tid att stiga upp på. Sedan har det gått i ett. Efter att Ludvig var nattad däckade både jag och Fredrik i soffan meddetsamma. Jag vaknade för en stund sedan av lite pip och gnäll. För tredje söndagen i rad missade jag Wipe Out. Idag var det för att jag trodde att det började klockan nio. Skit också, jag vill ju se det. Nu hittade jag Herre på täppan istället. Det är ju helt sjukt vad folk gör för ganska små summor pengar. Undrar vad jag skulle göra. Definitivt skulle jag ställa upp på att äta så mycket Hollandaisesås som möjligt på en minut. Och definitivt skulle jag vinna. Att fånga mat som sprutas mot mig med en lövblåsare skulle kanske också kännas okej. Men att häfta fast lappar på kroppen med en såndär häftmaskin(med tjocka klamrar, typ till väggar) skulle jag absolut inte göra. Jag skulle inte heller trampa på en kratta så att skaftet flyger upp i ansiktet för att krossa ett ägg jag har i pannan.


Hundra år sedan

Kanske inte riktigt.... Men det var väldigt längesedan min mamma åkte bil. Men idag hände det. Helt plötsligt kom pappas bil körande på Balders. Med mamma i passagerarsätet! Det var roligt att se. Hon har fått en reserullstol så nu ska de ut och fara skåne runt. Idag var det Höllviken och kanalen som väntade på dem och fikakorgen var packad. Emil och mammas assistent var intryckta i baksätet.



Annars har Ludvig tetats med mig idag. När han låg på skötbordet kastade han ner en leksak i Bonos välfyllda vattenskål så att det blev vått på halva tvättstugegolvet. När jag precis bemödat mig att torka upp alltihop och sträcker mig efter en blöja i skåpet hör jag lite skvalp igen. Tror ni inte att barnet kissar floder på golvet och bänken? Jovisst! Han älskar vattenlek...

Gungeligung


Gå ut och var glad din jävel

Igår var jag och mannen ute en helkväll på tu man hand. Det var längesen och väldigt uppskattat. Det började med fonduemiddag och avslutades med Ulf Lundell på Malmö arena. Alltså en lyckad kväll.
Igår var en stor dag för Ludvig också. Han gjorde debut på områdets lekplats. Gungade för första gången i sitt liv, och älskade det.






NU!

Nu måste det officiellt ha blivit vår. Det är andra dagen jag promenerar utan mössa. Och det är andra dagen jag får ta av vantarna för att det är för varmt. Då är det väl ändå vår? Jag blir så lycklig av solen. Idag var det ju inte ens storm på Balders så man riktigt kände hur den värmde.
Gick hemifrån redan lite innan åtta i morse för frukost hos mormor. Mötte en massa barn på väg till skolan och när jag gick förbi min gamla mellan/högstadieskola fick jag en stor klump i halsen. Tusen minnen kom til mig och jag blev alldelses nostalgisk. Det kändes så rätt att jag skulle svänga in på skolgården och hänga av min jacka i skåpet. Skåp nr 329. Men det blev helt tokigt när jag insåg att jag hade barnvagn istället för cykel och dessutom var en sådär nio år försenad till SO-lektionen.

SOL

Hur underart är det inte att vakna till solsken?! Lite mindre underbart att killen bara skrek och skrek, men det var nästan så att det inte gjorde något. Idag är det sim. Mormor ska komma och titta. Det blir kul. Sen ska jag jobba ikväll. OCH imorgon kväll. Flitiga jag...

Bullbak, bakbull

Nu är första plåtarna med kanelbullar i ugnen. Jag och syster sitter otåligt och väntar på att klockan ska ringa. Rapporterna säger att det endast är fem minuter kvar nu. Det ska bli ottroligt gott med nybakta kanelbullar med smör och en stor kopp kaffe till det. Mums... Det är fritt fram på Balders om du är sugen och kan betala priset...

Ångesten är på topp

Idag har vi sökt dagisplats till Ludvig. Behöver jag säga mer? Ska vår lilla bebis börja på dagis? Vem har bestämt att alla barn måste bli stora. Kunde inte några, Ludvig i alla fall, få fortsätta att  vara mammas lilla, superlilla bebis för alltid. Sedan vi började planera för dagis har ångesten liksom smugit sig på lite grann och antagligen nått sin kulmen denna vecka. Jag har gjort allt i min makt för att intala mig att Ludvig ÄR en bebis som inte behöver börja på dagis. Satte honom i babysittern (som vi för ganska längesedan satte undan) häromdagen. Det var väldigt sött och jag gillade verkligen den synen. Men när killen kravlar sig upp, sätter sig käpprak och sen försöker klättra ur den kastades jag tilllbaka till verkligheten och min stora, duktiga pojke. MEN! Det var ett tappert försök...



Härliga söndag

Idag har vi varit ute halva dagen. Tog en lååång promenad med en kaffepaus hos farmor och farfar. Det var hur underbart som helst. Det var inte ens jättekallt. Bara lite kallt på hemvägen då det blåste lite. Jag har dessutom varit lite flitig idag och lagat mat till Ludvig. Storkok minsann. Nu spelar mina vänner Cluedo. Men dum som jag är åkte jag ut för ett tag sedan. Ganska skönt dock så hinner jag blogga lite innan natten kallar.

För övrigt måste jag nog berätta att Ludvig sover betydligt bättre om nätterna sen tanden bröt igenom. Fortfarande vaknar han någon gång då och då för att få nappen men inte längre tusen gånger. Härligt.

Melodifestival

Vad är Petra Mede och Henrik Dorsin mot Kristian Luuk och Björn Gustavsson? Ungefär som fil och flingor vs fredagsfrulle på jobb.
Jag är besviken på melodifestivalen i år. Eller besviken är kanske ett dumt ord. För att bli besvoken krävs det nog engagemang, och det kan jag inte påstå att jag har. Men jag hade väntat mig lite bättre underhållning. Och det är bara ett jäkla röstande. Jag fattar ingenting. Nu sitter jag bara och väntar på att få se vem som vinner.

Blodgivningspremiär



Idag har Ludvig lämnat ifrån sig blod för första gången. Vi vet inte riktigt hur han lyckades skapa sig denna vackra ögonprydnad i ett till synes ofarligt fall. Men helt plötsligt var den bara där. Och den blödde... Nästan en hel droppe så nu får vi väl kolla upp Hb så han inte har förblött. Antagligen ville han bara se lite hård ut och gjorde det med flit. Han ska träffa Alma i eftermiddag och tänkte nog impa lite.

Utbyggnad-Uppbyggnad

Idag har vi varit på banken med vår blivande ovanvåning i sikte. Eftersom vi är så otroligt skötsamma och välbärgade var det inga problem att utöka det redan gigantiska lånet. Det som är ganska galet är att även om vi lägger på 150 000 kronor och börjar amortera tusen kronor i månaden skulle månadskostnaden bli ungefär densamma som det senaste året med de nya härliga räntorna. Det tycker jag låter ganska bra. Rätt läge att låna med andra ord.

Lättare med nr 2?

Jag kunde aldrig ana att jag skulle bli den hönsmamma jag är idag. Eller rättare sagt, så var jag ganska säker på att jag inte skulle bli det. Men nu har nyss varit inne och tittat på Ludvig (igen) så att allt är okej. Han har ju ändå runt 38 i temp och är lite snuvig. I mitt huvud har jga lite olika tänkbara scenarion när jag lämnar soffan

1. Han ligger i sängen livlös och har av oförklarlig anledning slutat andas
2. Han är blå i ansiktet och har fragda runt munnen eftersom han feberkrampar
3. Han har flutit bort i en svettpöl eftersom febern gått ner
4. han ligger och sover. Rosslar lite i näsan av snor, men annars lugnt.

Oftast är det nummer 4 jag upptäcker när jag kommer in i rummet. Trots det är det alltid nr 1 och 2 jag tänker på mest. Igår höllt han på att äta sig ur sängen bara och låg med en spjäla i munnen. Men verkade må bra för övrigt.
Men det jag undrar är i alla fall bara, Blir oron lättare att hantera med barn nummer två?


Stackars Milla

Det är verkligen synd om de som måste vara Camilla K... Men visst fan, det är ju jag! Stackars mig. Idag skulle jag koka ris i micron (jag trodde att man kunde göra det). För det första blev det jäkla riset aldrig kokt, dessutom öppnade jag micron, tog tag i koppen och höllt på att bränna fingrarna av mig. Tydligen var det bara koppen och inte innehållet som blivit varmt. Så nu har jag en härlig blåsa på fingert. Och det där med att sluta när man är på topp har jag aldrig förstått så under middagen hällde jag sen ut en hel tacosås över bordet.

Dessutom..! Så har Ludvig fått feber och låterr aningens underlig när han andas. Men för övrigt är allt väl.

ha ha

Blev ni lurade? Ni som gick på den känner mig uppenbarligen inte. Här är mina muffins



Den ena plåten blev som ni ser helt sumpiga. den andra var där för lite smet i så det blev lite muffins i botten på dem. Jag tror att jag lyckades rädda det lite genom att klippa av alla formarna lite. Så här blev resultatet



Fredrik älskar muffins men det är han som brukar stå för baket. Som ni kanske börjar inse så kan jag inte baka. Och jag har heller inget sinne för estetik. Så Emma, du kan ge upp ditt tjat om scrappande nu ;)

Grattis pappa!

Idag fyller Fredrik år. Vi tänkte fira honom med fina muffins. Jag och Ludvig har bakat hela förmiddagen. Elr vi delade upp det så att Ludvig sov i vagnen och jag gjorde allt jobbet.


Vi är inne

Imorse gav vi oss ut på en tidig pomenad, flitiga som vi är. Sopm vanligt gick vi ut genom garageporten, och som vanligt stängde jag med knappen. Sen var det slut på det vanliga. När vi kom hem insåg jag nämligen att jag för ovanlighetens skull inte hade mina nycklar med mig. Det betyder att vi var utelåsta.
Som tur var var farfar Lasse hemma och kom och räddade oss med deras extranyckel. Så nu är vi inne. Elle vi har varit det ett tag...


Ps. Ludvig har fått sin första tand idag!! Grattis till honom! Ds.


Oh, what a night!

...Fast jag fick inget spännande dot dot dot som Donna.
Min natt betstod av att vakna av bebis, sätta i nappen till bebis. Vakna av bebis, lägga ner bebis som klättrar ur sängen. Vakna av bebis.... Ja, ni fattar. Mellan klockan 12 och 1 inatt vaknade Ludvig fem gånger. Ni som kan matte vet att det blir var tolfte minut i snitt. Efter det var det för deprimerade och svårt att hålla räkningen. Dessutom kände jag lite att det inte tjänade något till. jag skulle i och för sig kunna göra någon snygg tabell över Ludvigs nattliga uppvaknande men jag tror inte att det är så många som skulle vara intresserade.
Jag sätter i alla fall allt mitt hopp till att det är tänder som spökar. Jag tror att det är en på väg i nederkäken. (Visst är det intressant att föräldrar alltid ska hitta en förklaring till barnens betéende. Det känns lite jobbigt att bara acceptera att man har en jobbig unge.)

Inspirerad av omgivningen

Jag finns i din närhet, håller mig nära
Hoppas att du ska se mig
Du tittar på mig, men ser mig inte
Inte för den jag är

Fortsättning

- Lufta rumpan på en bebis. Som man enligt alla experter ska göra varje dag. Flera timmar...

  

Dagens...

Dagens (eller snarare morgonens) utmaningar:
- Epilera dina skogsdungar till ben med en nyfiken klättrare (ålder 8 mån) i omgivningen. (Jo, man kan undra varför jag var tvungen att epilera benen just denna morgon. Men jag insåg att jag inte skulle bli insläppt i bassängen med mitt hårsvall då det nätet skulle vara en säkerhetsrisk som kunde fånga och dränka många barn)
- Städa micro/ugn med något klättrandes och hängandes i dina nyepilerade ben.
- Förvara stora växter (med mycket jord) till en Hem & Villamässa i ditt hem där det även bor en bebis som gillar att äta.   Allt...



Sammanfattning av dagens utmaning:
Var mamma, husfru, kvinna.

Festligheter

Idag fyller gamlemormor Inger 75 år. Det har vi firat med fint kalas. God mat, trevligt sällskap och mycket skratt. Tanterna är helt galna.



Ludvig fick låna Kerstins fina halsband. Hur gott som helst.

  




Söndag

Igår var trevligt. Mellanstadiedansen gick hem på Kristall och vi hade riktigt trevligt. Efter att ha skakat så mycket var vi hunriga och fick lite mat på Shell. Sen kom Fredrik och hämtade oss.
I morse hörde coach av sig och frågade om jag kunde spela match idag. Såklart kunde jag det. Det var riktigt kul trots att vi förlorade med 2-1. Nu är kroppen helt slut och antagligen kommer jag väl inte att kunna röra på mig imorgon.

Annars har jag fortsatt utöka mina matvyer idag genom att äta lite älgfärsbiffar. Fredrik har varit kung i köket med mig och farmor som assistenter. Köttet får vi tacka vår vän jägaren för. Fast jag måste erkänna att jag bara tog en tugga. Det är ganska tramsigt att jag såg en söt älg springa omkring när jag försökte sätta det i mig. Men det är ett fakta. Och bara jag tänker på det nu så vänder det sig i magen. Tänk så många grisar och kossor jag ätit i mina dar utan att blinka. Varför skulle det vara skillnad med det här? Dessutom bjöds det på dovhjorts-köttbullar. Men dessa gick inte ens in i munnen efter att jag försökt mig på älgen.

RSS 2.0