Då befinner jag mig i soffan igen. Det är nog min favoritplats i huset. Förutom uterummet på våren. Förlåt F, jag menar ju vinterträdgården (mannen är en liten uterumsnazi. Vi har gått igenom hela områdets inglasade ut-/inbyggnader). Hade det inte varit för att jag inte orkar tvätta bort sminket och borsta tänderna skulle jag ligga i sängen och snarka redan. Jag samlar fortfarande energi.
Ikväll var det Fredriks sista match för säsongen. Jag hade egentligen lust att stanna hemma men eftersom det var ista matchen ville jag se ändå. Problemet var att den startade klockan sju och att jag kände mig som Trelleborgs uslaste (det ordet kändes rätt i tanken men nog heter det mest usla, eller?) mamma när Ludvig var stentrött under matchen men inte riktigt ville somna. Aja. Lika bra att ta titeln idag för imorgon fortsätter jag på samma tema. Då ska den här ut för andra gången under samma månad. Det bli middag och trevligheter hos kära arbetskamrat och sedan då utgång på Kristall. Det ska bli trevligt!
Idag rök de sista lockarna. Jag har känt mig tantig i den nya frissan så idag gick jag tillbaka och blev mig själv igen. Mitt nya jag, då alltså. Mannen erkände att han också tyckte att det blev bättre nu. MEN han gillar ju inte kort hår...
Ahh.... Njuter av kvällskaffet nu när Ludvig sover. Jag är dock ensam, vilket drar ner njutningen något. Fredriks tränarkollega gick klantigt nog och smällde av hälsenan så att han inte kan vara på sina träningar. Det betyder att min man får ta dem också. (Jag tänkte först att det var en dålig ursäkt för att komma hemifrån, men jag har sett den gipsade mannen) I vilket fall som helst så sitter jag nu här i min ensamhet. Jag har till och med hällt upp lite chips som tröst.
Eller okej. Vem försöker jag lura? Det var kanske ingen skräll för er som känner mig... Gott är det i alla fall.
Ludvig gillar kläder. Drar man ut hans byrålåda blir han helt tokig och börjar dra i alla plagg. Han är också ganska fixerad vid vågen. Så fort han är i badrummet ska han på den. Det enda som slår detta är hår. Han älskar hår. Att pilla i hår är det bästa som finns. Mammas och pappas, andra barns och sitt eget. Behöver jag berätta att Almas docka är underbar att klappa och pussa?
Här leker han med lösbröst... Fast det betyder kanske att han tycker om bröst i alla fall.
Vilket härligt väder det varit idag. Jag blev så lycklig när jag kom ut i förmiddags. Solen värmde ordentligt i pannan och det luktade vår. Jag gick till och med med jackan uppknäppt från sjukhuset till stan (det kan ha haft något att göra med att jag körde vagn och pratade i telefon och bara är utrustad med två händer. Men ändå.) Annars har jag fikat idag. Började runt tolv och har sen haft fullt upp tills Fredrik kom och hämtade oss i stan klockan fem.
*Toast med salami *Köttbullsmacka med rödbetssallad *Rester från Carros kycklingsallad *En halv semla *Rester från Emmas kanelbulle *Varm choklad *Blåbärspaj med vaniljsås
Jag och mannen stirrar ut varandra i soffan. Efter evighetslång (ja, det kändes nästan så) väntan inser vi att vi inte kommer få någon förklaring från den andre och det blir jag som får släppa kaffekoppen, torka bort munkresterna runt munnen och masa mig bort till ytterdörren för att öppna. Fredrik sitter i kalsonger, och skulle det vara någon vänlig själ behöver vi inte skrämma bort dem direkt.
- HEJ! (alldeles för käck och munter röstför att passa in i TV-kvällsmyset) Jag kommer från securitas direkt... bla bla....
Finns det inte regler för kundbesök? Jag menar, att störa mitt i fikan gör ingen människa köpsugen direkt...
Ludvig vaknade upp en morgon och bestämde sig för att sluta upp med sitt fjärilsimmande och istället börja krypa ordentligt. Eftersom han redan lärt sig att ta sig fram så fort trodde jag inte att han skulle bry sig om det. Dessutom har han utvecklat sin första tvångstanke.
"Måste få stopp på klossen som snurrar, måste få stopp på klossen som snurrar, måste få...."
Jag älskar min familj. Jag inser att jag börjar låta tjatig men det tål att sägas fler gånger. Idag har vi varit hos Anna och Martin. När killarna var iväg en sväng på hockey tog övriga en skön promenad på drygt en timme. Det var hur härligt väder som helst. Nu är vi hemkomna och Ludvig har somnat. På vägen hem blev det allsång till Gråt inga tårar, i bilen. Underbart! I fredags hämtade vi hem mat efter att vi sprungit på stan. Vi köpte thaimat. I lördags åt jag ute med Linda. Jag slog då till med en kebabtallrik. Ointressant och onyttigt tänker kanske ni, men jag är ganska stolt. Jag har bestämt mig för att vidga mina matvyer och det var första gången i mitt 25-åriga liv jag satte i mig kebab. Thaimat har jag väl provat på lite då och då men det var första gången jag åt upp en hel portion. Duktiga jag.
Igår hyrde vi film. Vi har inte sett film på hur länge som helst. Det kändes lite som att planera ett novemberbröllop och hoppas på fint väder.
Men vet ni vad? Vi såg hela filmen med bara en pausning. Det var en bra film med många vändningar. Nu har jag i och för sig inte så höga krav. Lyckan över att ha sett en film kan påverka min bedömning något.
Ibland betér jag mig som ett riktigt nervvrak. Det är så att jag skäms över mig själv. (Vid dessa tillfällen håller jag med den vän på Facebook som svarat att han/hon inte skulle presentera mig för någon han/hon ville imponera på.) Det kan vara i olika situationer detta betéende framträder. Jag tycker inte att det är särskilt ofta men när det sker känner jag inte riktigt igen mig själv. Igår var ett sådant tillfälle. (Jag tror nog ändå att majoriteten av gångerna är när jag jobbar.) Jag håller på och pillar lite med en CVK som jag ska lägga om och som det blivit lite mindre klydd med. Absolut inget konstigt egentligen men nu har jag ju kommit ifrån jobb lite. I alla fall börjar patienten få lite svårt att andas och ber om lite Nitro. Syresättningen är låg och jag får lite smått panik. Hälp, nu har jag gett honom luftemboli. (Utan att ens kopplat från eller till någon slang i CVK:n) Jag är helt säker på att patienten ska dö och har redan börjat fundera över var min legitimation är för att kunna riva den.
Det där är väl inte jag? Vad är det för en demon som kommer och tar över min hjärna dessa stunder? I alla fall så skyndade jag mig hem medans patienten fortfarande levde. Ha ha. Det man inte ser det sker inte va..?
*Om ni inte förstår sjukhusternerna finns det många bra söksidor på internet...
Den här killen exploderar för tillfället i utvecklingen. Varje dag ser vi något nytt han kommit underfund med. Det är så fascinerande att se hur han utforskar sin värld och sina möjligheter. Lika intressant är det att se hur han aldrig är riktigt nöjd. Just när han lyckats med något nytt, spännande bus kan man riktigt se tillfredsställelsen i hans ansiktsuttryck. Hans ögon utstrålar självsäkerhet i säkert 3 sekunder. Sedan ser man tydligt hur han stannar upp, han kommer nu att tänka på att det säkert finns en vidareutveckling på det redan utförda momentet. Och nyfikenheten är tillbaka i de runda blå. Ludvig är redan mer målmedveten än jag någonsin varit. Killen lever efter mottot "Var nöjd men Nöj dig aldrig...."
Här har han nyligen kommit på att man kan resa sig mot bordet. Men varför ska man nöja sig med det när man kanske kan klättra upp på det?
Igår var det inget babysim eftersom det är sportlov. Det är tråkigt att allt stannar upp när det är lov. Öppna förskolan och simskolan bland annat. Jag bryr mig väl inte om att det är skollov. Alla familjer är ju inte involverade i skolan. Jaja. För att Ludvig ändå skulle bli lite stimulerad och få träffa sin kompis Emil, träffade vi han och hans mamma och Emma för en fika. Det var trevligt.
Till mig mot Ludvig. Andra kvällen i rad som han somnar i sin säng utan skik. Dessutom kortade vi idag ner nattningstiden från 45 till 25 minuter. Det är jag ganska nöjd med. Och försök inte ens få ner mig på jorden genom att berätta att man inte kan se ett mönster redan efter två kvällar. Jag kommer inte att gå på det. För jag svävar, och trivs med det. Inatt har Ludvig sovit hela natten. Jag har inte ens behövt ge honom nappen någon gång. Jag vet inte när det hände senast. Däremot har jag vaknat hundraochen gånger och undrat varför det är så tyst. Retligt till tusen. Ungefär som när man köpt vårens första mjukglass med karamellströssel och man snubblar till innan första slicken och tappar halva glassen (såklart toppen med allt strössel).
Idag har det bara varit kärlek på Balders. Äntligen är Fredrik hemma. Jag hade varit lite nervös för Ludvigs reaktion när han skulle se pappa. Fem dagar är ju ganska länge i hans ålder så jag trodde att han skulle var lite skeptiskt till en början. Och eftersom Fredrik längtat så mycket efter honom vet jag att han skulle blivit besviken. Men så fort vi öppnade dörren för pappa sken Ludvig upp som en sol och började sprattla värre än en katt slängd i badet. Det var glädjande!
I eftermiddags var det BVC-gruppsträff med psykologen. Det var bara jag och Ludvig där så vi fick en privatsession på en timme. Tänk vad mycket pengar vi sparade där. Jag vet egentligen inte vad vi skulle prata om men det kom till att handla mycket om att sätta gränser för barnen och att markera vem som bestämmer. I vårt fall är det mest problem vid nattningen. Fast överlag börjar jag märka att Ludvig medvetet gör saker för att få som han vill. Det känns lite läskigt att jag nu måste börja tolka honom och hans eventuella baktankar. Utefter det ska jag sedan fatta beslut om en handling som leder till hans uppfostran. Usch! Vilket ansvar. Han kommer att bli skadad. Minst personlighetsstörning eller nåt liknande med tanke på min förmåga att läsa av honom. I alla fall blev jag peppad i att vid nattning vara mer bestämd med att han ska somna i sin säng. Sagt och gjort. Jag laddade mitt värsta inför nattningen (försåg mannen med höselkåpor och dator) och på något sätt verkade det som att Ludvig förstod det. Att det inte var lönt att kämpa emot. Han skrek ingenting. Bökade och stökade, gnällde och klättrade gjorde han i ungefär trekvart. Men sen somnade han. I sin säng...
Som jag längtar till imorgon! Då kommer mannen äntligen hem. Det är underligt hur stark saknaden kan bli på bara fem dagar. Men så har jag ju också den mest underbara man. På alla hjärtans dag fick jag blommor fast han befann sig på andra sidan atlanten.
Dessutom har jag ju inte berättat att jag och Ludvig fick en liten Hugo från nallebudet. Moster älskar oss =)
Idag har det kommit ännu mer snö. Om någon missat det... Det är ganska intressant att det är mycket mer snö hos oss än någon annanstans i Trelleborg. Men vi är ju ganska långt norrut när man tänker efter. Jag och Anna var ute på en riktig snöpromenad med vagnarna (och barn såklart). Tänk om Ludvig varit lite större.. Då hade vi varit ute och gjort snöänglar innan vi hade hunnit byta blöjan på morgonen! Fast hade han varit så stor hade han kanske inte haft blöja. Eller.
Tidigare idag hade vi morgonmys med Carro. Hon har bott på Balders när Fredrik varit borta. Ludvig badade så vilt i morse så vi väckte henne. Efter det blev det lite mys i sängen.
Då var jag hemma igen efter en helt underbar dag. Klockan var väl lite över tolv när Jan startade bilen på Balders. Ungefär vid Skegrie upptäckte jag att det bara var jag som hade packat badväska. Åh, vad jag har blivit lurad. Badkläder var bara för att vilseleda mig. När vi sen kör upp framför vanningen, kliver ur bilen och Jan kör iväg börjar jag bli lite nervös. Vad ska jag nu hitta på för konstsim själv? När fotodokumentationen framför etrén är klar ångrar sig dock tjejerna igen och Jan kommer tillbaka med bilen. Jag andas ut och vi åker vidare. Mot Svågertorp bär färden där tåget tog oss vidare till Köpenhamn. Det blev en trevlig fika på Ströget följt av en obligatorisk röd pölse.
Sedan väntade dagens huvudaktivitet
Vilken mäktig upplevelse det var. En helt underbarföreställning. Och vet ni vad som gör denna present så bra och speciell? Det är något som jag verkligen gillade men som jag antagligen aldrig fått se om det inte var för Linda och Emma. Jag hade nog inte tänkt tanken ens.
Jo, visst gick jag och la mig tidigt igår i hopp om att få några timmars god sömn. Men visst bestämde sig Ludvig för att vakna klockan tolv och vägra sova. Han skrek så högt att huvudena exploderade på oss. Sen började han prutta ganska mycket. Åh, stackarn har ju magknip, tänkte jag. Vaggade honom i famnen så han blev lugn. Men med jämna mellanrum sprätte han till och spände upp hela kroppen. Ytterligare några pruttar.. Allt detta bekräftade min knipteoi. Men plötsligt när jag reser mig upp och går ut ur sovrummet blir gossen ganska nöjd. När vi sen kommer ut i köket och han får syn på en nappflaska blir han helt galen. En hel flaska välling slurpar han upp på nolltid. Hungrig var det ja! Att man aldrig bara kan få tjuvkika lite i facit.
Nu väntar jag på att bli hämtad av Linda och Emma. Klockan tolv bär det av mot verraskningen. Fick i födelsedagspresent en dag. Den dagen är idag. Har ingen aning om vad som väntar mer än att jag ska ha bikini och glasögon med mig. Lämnar rapport senare...
Nu är vi tillbaka på Balders igen. Det känns riktigt bra. Det där gamla ordspråket stämmer verkligen... Ludvig har somnat och jag har bänkat mig framför melodifestivalen med datorn i knäet. Men jag orkar inte engagera mig i något. Jag är så trött att jag funderar på att lägga mig snart. Anna och jag har ju varit lite busiga och stannat uppe länge.
Idag fick jag hjärtat i halsgropen när jag kollade mobilen efter damernas innebandymatch. Fredrik hade ringt och en mamma till en av killarna på resan hade pratat in och frågat om jag kunde ringa upp henne. Livlig fantasi som jag har hade jag ju flera möjliga tragiska historier klara innan jag fick tag på dem. Det visade sig att mannen bara vill berätta hur mycket han saknade mig och mamman bara höra hur killarna har det. Så jag kunde andas ut igen och avboka begravningar, mäklare för husförsäljning och så vidare. Fredrik mår inte riktigt bra. Har sovit bort massor med tid och mår mest illa. Det är ju typiskt! Fast jag tror ju att det beror på saknad.
Idag blev man helt varm i själen när man vaknade. Eller kanske hade inte solen gått up när jag vaknade, men senare blev jag glad. Vi slängde barnen i vagnarna och gick en runda i byn. Sedan blev det lite shopping på gallerian. Det spelar ingen roll hur dåligt det låter, för visst blir man lycklig av att spendera lite pengar. I alla fall ända tills man tittat på kontoutdraget. Hemma igen blev det bus och mys resten av dagen. Nu sitter Anna och jag och jäser i soffan. Min mage är så full av världens godaste kycklingmat, chips och turkisk peppar att den håller på att explodera. Aldrig kan jag sluta i tid. Mamma fick förresten åka hem idag. Det var hon lycklig över. Hela helgen utan TV bredvid en tant som snarkar så att sängen skakar hade hon aldrig stått ut med.
Nu sitter jag i soffan och känner hur hela kroppen håller på att falla samman. Ludvig har varit lite utan ett hårstrå i ögat idag. Han har ätit sämre än jag knypplar och har mest varit missnöjd. Inte ens hälsa på mormor fick jag. Eller vi var där. Men eftersom Ludvig grinade fick vi inte ut så mycket av umgänget. Ungefär så mycket som att mormor fick tomatsoppa till lunch och att hon får komma hem imorgon eller på måndag.
Medan Anna är uppe och nattar Alma passar jag på att blogga. Alma fick en lite förtidig alla hjärtans dagpresent av Ludvig idag. Den behövdes till kvällens pyjamasparty.
Innan nattning lekte vi massor. Ludvig körde Alma i vagn. Sen lekte vi Almas klä-av-dig-och-låtsas-att-din-tröja-är-en-turban-lek. Det tyckte Ludvig var spännande.
Nu nannar Ludvig. Fredrik är och växlar pengar. Imorgon bär det av till New York för hans del. Min lilla semester blir i Höllviken tillsammans med Anna och Alma. Det var ett tag sedan vi fick mysa tillsammans som gräsänkor. Förr kunde det gå riktigt vilt till. Änkekvällarna på rådmansgatan glömmer jag aldrig! Nu ska det ska bli riktigt roligt att barnen får så mycket kvalitetstid tillsammans. Imorgon kommer två andra kompisar också ut för lite fika och pulkåkning. Jag och Ludvig hoppar nog över pulkan och åker till Malmö för att träffa mormor istället. Hon blev förresten opererad igår och mår bra. Nu ska jag njuta av mannen för sen får jag inte se honom på fem dagar.
En del människor tror att de kan säga vad som helst till en bara för att man står varandra nära. En del männniskor förstår inte att sanningen inte alltid behöver basuneras ut i ansiktet på en när allt den gör är att såra. En del människor förstår inte när det är läge att stötta upp under armarna istället för att trycka ner...
Gick till frisören igår. Satte mig i stolen och gav henne fria händer. Det resulterade i det här (inte röran i hemmet, utan min frisyr...)
När jag gick därifrån var vi väldigt nöjda och glada båda två. Idag känns det mer tveksamt. Jag vet inte om det beror på reaktioner från andra, att jag inte duschat idag eftersom vi ska simma, eller på att jag helt enkelt ångrar mig.
Idag har jag träffat mormor med systrar. Det började med en fika på vattentornet. Efter en sväng på stan blev det sen lunch på forum. De tanterna är roliga.
Tidigare i morse visade Ludvig att han hittat bokhyllan i "skräprummet". Det går så otroligt fort nu. Igår upptäckte jag att han, när han går i gåstolen, kan dra ut kökslådorna och rota i dem. Jag blev lagom road när jag såg att han dragit ut en sax. Dags att barnsäkra hemmet. Idag tog han sina första krypsteg. Men det är ju lättare att åla. Det går riktigt snabbt. Ikväll reste han sig också själv för första gången mot sin gåstol. Varför händer allt så fort? Jag hinner inte med!
Igår bokade mamma en tid på vårdentralen som jag tvingat henne till. Sköterskan från kommunen som tittade på henne i fredags tyckte att man kunde avvakta med det megasvullna benet över helgen. Jag tyckte att det var mycket märkligt! I alla fall kom hon iväg till läkaren som skickade henne vidare till röntgen. Denna visar att lårbenet är brutet. Av. Här kommer jag in i bilden. Pappa ringde när jag och Anna satt i godan ro och lunchade. Jag och Ludvig kilade iväg och mötte upp mamma på akuten i Trelleborg. Här insåg vi att vi borde starta ett företag inom logistikbranchen. På akuten fanns mamma, på en bår, jag och Ludvig som kom gåendes, pappa (med bil) och mammas assistent. Assistenten fick köra mammas rullstol hem, pappa åkte hem och fixade tvätten som var i källaren, tog hand om Emil (som dessutom fick ett ep-anfall under kvällen. Carro kom och ställde sin bil på sjukhuset och gick sedan med Ludvig hem till oss. Jag åkte med mamma till Malmö. Senare fick Henrik hämta mig, farmor passade Ludvig när Fredrik var på träning och Henrik passar Emil idag som ikväll ska lämnas till mormor. Puh! Men allt är nu löst och mamma ligger antagligen på operationsbordet eller uppvaket. Men inget ont sker ju utan att det för något gott med sig, så här kommer det.
- Ludvig fick träffa både mormor, morfar och farmor på samma dag. Helt oplanerat. - Jag fick åka ambulans. (Fast det var lite mesigt utan blåljus och siren) - Jag och mamma fick massor med kvalitetstid i korridorer, väntrum mm.
Mamma är härlig också. När vi kom in till akuten i Malmö tog en sköterska emot oss och ställde lite frågor. - Är du frisk sen tidigare? - Ja. -Du har inga andra sjukdomar? - Nej. Jag: - Men mamma, du kan ju inte gå! -Nä, just det. Jag har ju min MS. Och så har jag ju struma...
Det är helt underbart hur hon ser på sig själv. Hon har ju sin sjukdom men ser inte sig själv som sjuk.
Idag vaknade jag och blev förvirrad meddetsamma. Bredvid mig i sängen låg Carolin (vilket är lite ovanligt. Oftast brukar det vara Fredrik). Dessutom så återupplevde jag den berömda jordbävningen. Det var bara det att den ägde rum inuti mitt huvud. Dessutom var min mage i uppror. Jag har ingen aning om varför det var såhär. Lyckligt nog mår jag väl nu, ni behöver inte vara oroliga för mig. Magen kan jag kanske förklara med att Emma bjöd på mjölkdrinkar gjorda på gammal mjölk igår. Annars får jag tacka tjejerna (och emil) för en mycket trevlig kväll.
Fredag idag. Och äntligen ska familjen Kronholm/Svensson få bara vara hemma och mysa. Det var riktigt längesen och jag har längtat till idag. Just nu myser vi bara. Väntar på moster Carro som ska komma med bullar. Ludvig springer runt i sin gåstol och försöker norpa åt sig allt han ser.
Jag kan inte förstå att det är torsdag idag. Var tog denna veckan vägen? Idag har Carro fotat mig vid stranden. Lägger kanske upp nån bild imorgon. Fingrarna höllt på att ramla av så kallt det var. För jag fick inte ha så mycket kläder på mig. Hon är ganska bestämd ibland syster. När hon får sina idéer, då har hon liksom en bild i huvudet och ger sig inte förrän det blir som hon tänkt. Annars har jag mest hängt hos folk och ätit idag. Mamma bjöd på frukost och senare kaffe och kaka. Under kvällen bjöd jag in mikg på middag hos Petersons. Med andra ord har det varit en trevlig dag.
Nu sover Ludvig och jag är helt färdig. Undrar om jag kommer i säng i tid idag. Klockan lyckas alltid bli tusen fast jag bestämt mig för att sova tidigt. När jg sen lägger mig är jag helt hög på datorflimmer och kaffe (som det har blivit en dålig ovana att dricka på kvällen). Jaja, bättre lycka ikväll!
Jag har nyss fått reda på att en kompis är gravid. Förresten är det massor av tjockisar i min omgivning för tillfället. Och jag måste erkänna att jag blir lite avundsjuk på dem. Men jag kommer aldrig igen att få uppleva känslan av att vänta mitt första barn. Jag och Anna pratade häromdagen om hur det ska bli att få ett andra barn. Om det nu blir så,för det är ju inte självklart att det går. Hon, som många andra, undrade hur man skulle kunna älska ett annat barn lika mycket som det första. Menade att hela hjärtat är uppfyllt av Alma. Det oroar jag mig inte för. Inte än i alla fall. Det jag tänker mycket på är just att det aldrig kommer att bli som känslan att vänta sitt första. Tankarna om hur de ska bli att vara mamma. Den otroligt starka längtan av att bli en familj. Hela den romatiserade bilden av familjelivet. När man väntar sitt första barn är det gott om folk som vill berätta för en hur det ska bli. De berättar om deras sömnlösa nätter, deras kolikbarn och deras oro över barnets välmående. Men det kan man inte ta till sig, så behöver det inte bli för mig. Och även om det skulle bli så så ska jag älska att vara vaken på nätterna och jag ska älska en skrikande bebis i min famn. Det är ju därför jag skaffar barn. Att vänta Ludvig var för mig att leva i en bubbla i nio månader. Jag kan inte säga att min graviditet var någon fröjd men jag älskade ändå på något vis att leva i den. det kommer jag aldrig att få göra igen. För när jag väntae nummer två har jag redan Ludvig. Jag kommer att tro mig veta vad som väntar (även om det inte kommer att bli som jag tror) och jag kommer att ha så fullt upp med Ludvig at jag inte kan stänga in mig i en bubbla.
Den heligaste av veckans dagar. Den kväll då vi får vara Svenssonfamilj hela kvällen. Fast Kronholms... Jag längtar till den dag jag får bli fru Kronholm på riktigt. När ska vi ha råd till det? För jag vill ju ha bröllopet så som jag vill ha det. Så viktigt är det inte för mig att bli gift just NU att jag ger upp mitt bröllop. Jag har ju egentligen redan allt man kan önska sig. Dessutom så spöade jag nyss Fredrik i Yatzy så för tillfället är lyckan total. Det är en gren de borde ha med i Mästarnas mästare. Ett spel där idrottslig skicklighet verkligen ger sig till känna. Där strategi och perfektionism leder vinnaren i mål. Fredrik försökte sig till och med på ett litet fusk när jag fick springa in och stoppa i nappen till Ludvig. Men inte ens det hjälpte. Oj, vad jag älskar att vinna.
Idag är det en trevlig kväll. Emma och Carolin är här. Vi har ätit middag, druckit kaffe mitt i natten och skrattat mycket. Vi har även kommit fram till att vi har olika syn på vad som är festligt. Jag tycker att det hade varit ganska festligt att bli bjuden på bajs rullat till bollar (som min mamma alltid berättar om). Carro tycker att det är festligt när man kommer in i ett rum där det sitter en massa folk med partyhattar. I vilket fall som ska det bli party på lördag. Då ska Emma ha lite festligheter hemma hos sig och jag har precis bestämt mig för att följa med. Det roligaste idag är nog ändå Fredrik. Han låtsas att han inte tycker om tjejsnack. Men han sitter här och lyssnar och fäller in lite kommentarer då och då. Nyss slog han även på Sex and the city. No more comments...